- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
1

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nikolaus I dör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRSTA KAPITLET


Nikolaus I dör.



I vinterpalatsets väldiga salar stod den 18 februari år 1855 —
den 2 mars enligt den gregorianska kalendern — en talrik
skara människor och afvaktade under djup tystnad och i bitter
sorg en underrättelse, som den lika mycket väntade som fruktade.

På den vidsträckta öppna platsen framför den stora
byggnaden, som inom sina murar sett utspelas så månget skickelsedigert
drama i Rysslands och dess tsarers historia, stod en annan skara
samlad. Under hela den långa natten hade den där bidat i köld
och snö med blickarna stirrande upp mot ett hörnfönster —
fönstret i det rum, där alla visste, att deras härskare låg döende.
Här och där såg man gråtande kvinnor, ty, trots allt hvad man
i utlandet påstod, var Nikolaus älskad af sitt folk, och man kände
djupt, att hans bortgång, inträffande som den gjorde i ett kritiskt
skede i hans rikes öden, var en händelse med djupt ingripande
följder.

Inne i palatset höllo alla hofvets dignitärer och spetsarna af
de militära så väl som de civila myndigheterna vakt: en dyster
vaka, som redan hade räckt i två dygn — dygn, fulla af ängslan
och oro både för stunden och framtiden. Tid efter annan öppnades
dörren för en ny anländande eller för att släppa ut en budbärare
från sjukrummet. Genast blef denne omringad af ifrigt
frågande, men allt han kunde meddela var, att ännu hade ingen
förändring i tillståndet inträffat, ehuru läkarne visserligen icke
uppgifvit allt hopp.

I den döende monarkens sängkammare voro hans familj och
några förtrogna vänner samlade kring den lilla fältsängen, på
hvilken han låg i svår andnöd. Kejsarinnan satt intill sin make,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free