Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nikolaus I dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållande hans hand i sin. Vid foten af sängen stod tronföljaren
med ögonen fästa på sin far och tårarna långsamt rullande utför
kinderna. Alla väntade de — väntade på de sista orden från
den mäktige härskaren, för hvilken evighetens portar redan stodo
uppslagna. Alla hoppades de på ett tecken, ett farväl, en maning
om hvad som vore att göra, när han icke mer vore till; och under
denna dystra vaka glömde de tid och allt annat, till och med
underrättelserna från det fjärran Krim, där ryska soldater
försvarade sitt lands fana mot en bister fiende.
Men den döende hade icke glömt. Långsamt reste han sig
från sin hårda kudde, vinkade till sig en af sina förtrogna
vänner och frågade flämtande: »Något nytt från Sebastopol?» Då
svaret blef, att intet hörts, tillade han: »en kurir måste ha
kommit nu på morgonen; gå och hör efter hvad han medför för
underrättelser, och säg mig — säg mig allt.»
Vännen gick ut. När han kom tillbaka, var han alldeles hvit i
ansiktet, ty han visste, att det bud han medförde var ett
sorgens budskap. Men ett kunde han dock säga, och det var, att
Sebastopol ännu höll sig, och att det skulle kunna göra
motstånd vida längre, än fienden väntat. Detta sade han. Nikolaus
hörde tyst på, och därpå yttrade han med en röst så klar, som
man ej hört sedan början af hans korta sjukdom:
»Jag sänder dem mitt tack och min välsignelse; hälsa dem detta.»
Tronarfvingen trädde närmare fram till sin far och knäböjde
vid sängen.
»Hör på, min son», sade den döende. »I morgon kommer du
att vara en mäktig kejsare. Älska ditt folk, gör för det hvad jag
icke kunnat göra; slut fred, om du kan, men en hederlig fred!
Lita icke på Österrike, och glöm ej dess otacksamhet för den
hjälp jag gaf det år 1848! Österrike är vår fiende, detta inser jag
för sent ... Älska din moder, se alltid upp till henne och låt icke
dina drömmar taga öfverhand! En härskare har ingen
rättighet att drömma. Han får endast arbeta och måste därför hafva
tålamod. Jag vet, att du vill gifva de lifegna friheten; äfven jag
har så velat, och du finner bland mina papper handlingar rörande
denna angelägenhet; men, min son, var försiktig: en nation
missbrukar lätt friheten, om den vinner den alltför lätt och raskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
