- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
12

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Alexander II på tronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA KAPITLET


Alexander II på tronen.



Vid den tid Alexander II uppsteg på tronen, var han mycket
populär. Man hade börjat tröttna på hans faders despotiska
styrelse, och Krimkriget med dess förlust af människolif och
prestige och de olyckor det bragt öfver nationen hade, som vanligt
i dylika fall, väckt mycket missnöje med de rådande förhållandena.
Många ryssar, som lefvat utomlands och varit vittnen till den
oro, som 1848 års revolution väckt inom hela Europa, menade,
att äfven i Ryssland något borde göras för att tillmötesgå de
bildade samhällsklassernas sträfvanden efter förbättring i
styrelsesättet. Kejsar Nikolaus’ stora förtjänster sattes icke i fråga,
men man insåg, att en monark hvarken kunde vara öfverallt eller
själf ensam lära känna och tillgodose alla nationens kraf, och att,
med en regent mindre samvetsgrann än han var, ett sådant
absolutistiskt system som hans vore omöjligt. Tronarfvingen
däremot trodde man vara benägen för att regera mer eller mindre i
enlighet med konstitutionella principer och att pröfva och i
Ryssland införa några af de reformer, som småningom trängt igenom
i det öfriga Europa. Man visste, att hans lifliga önskan var att
genomdrifva lifegenskapen upphörande, att han var en god och
människovänlig natur och ingalunda anhängare af några
inkvisitoriska utspioneringar af sina blifvande undersåtars meningar.
Såsom ofta är fallet inom regerande hus, hade kejsaren och hans
son i åtskilliga punkter varit af stridiga meningar, och alla, som
tröttnat på Nikolaus, hoppades, att hans efterträdare skulle
komma att afhjälpa de många missbruk, man visste existera.
Mot Krimkriget hade han opponerat sig, och enbart denna
omständighet skulle hafva gjort honom populär; och dock, när det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free