Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Alexander II på tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inträffat, som några fruktade och många önskade, när Nikolaus’
stoft bragts till ro vid sidan af hans stamfäders i
Peter-Paulsfästningen, kände man liksom att ett stort ljus hade slocknat, och
att det kunde sättas i fråga, huruvida landets kritiska ställning
skulle förbättras genom hans efterträdares bemödanden.
Alexander II hade också fiender; dessa voro till största delen män vid
makten, hvilka det vore svårt att aflägsna i ett sådant skede af
nationell fara, och mellan dem och sina personliga vänner, som
ville genast ersätta dem, befann sig den unge monarken i en ytterst
svår och brydsam ställning, ur hvilken han icke hade tillräcklig
viljekraft att frigöra sig.
Den unge kejsaren hade ett stort fel, som hans sonson, den
nuvarande tsaren, i viss mån ärft, nämligen bristande fasthet och
uthållighet i karaktären. Han tog gärna intryck, var lätt att
leda och blef snart modfälld vid minsta motgång.
Utomordentligt ömtålig, glömde han aldrig en oförrätt eller förlät en kritik.
I sitt hjärta var han i själfva verket mera autokrat än sin fader, men
då han blifvit utomordentligt omsorgsfullt uppfostrad och af personer
hyllande liberalismen sådan denna vid den tiden uppfattades i
Ryssland, röjde han en egendomlig blandning af despotiska och
revolutionära idéer. Det må synas som en anomali att använda
uttrycket »revolutionär» om en tsar af Ryssland, men var icke
de lifegnes frigörelse en revolution? Icke i och för sig, men väl
genom det sätt, varpå den genomfördes. Redan Nikolaus hade
drömt därom, men han insåg, att en reform af sådan
omfattning icke kunde brådstörtadt genomdrifvas; han såg däri
faror af ytterligare stämplingar mot tronen, sådana som
sammansvärjningen af den 14 december, men med större möjligheter, enär
dessa icke skulle komma att bli inskränkta till de högre klasserna,
utan kunde bli en resning af okända krafter inom nationen mot
en myndighet, som under sekler vägrat erkänna deras existens.
Alexander II saknade förmågan att fatta händelsernas
konsekvenser och hade endast blick för svårigheterna för tillfället. Det
fanns hos honom en sällsam blandning af ängslig samvetsgrannhet
och sorglös oförvägenhet. Han var en människovän, men kunde
på samma gång vara i högsta grad grym; han var långsint — det
största fel en monark kan hafva — och denna hans långsinthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
