Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Anekdoter om kejsarfamiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet tvifvel att, om han fått lefva, han skulle blifvit en märklig
regent, men han dog vid endast tjugutvå års ålder på grund af
ett fall från sin häst, hvilket förorsakade en ryggradsåkomma.
Han stod just i begrepp att förmäla sig med prinsessan Dagmar
af Danmark. Kejsarinnan hämtade sig aldrig efter detta slag,
och därefter började hennes egen hälsa att ständigt aftaga. Hon
blef tyst och melankolisk, och hennes dysterhet ökades ännu
ytterligare efter hennes enda dotters förmälning med hertigen af
Edinburgh och därpå följande afresa till England. Sedermera
tillkommo ytterligare ledsamheter, politiska bekymmer, nihilismens
alla ohyggligheter och dess ständiga hot mot kejsaren. Äfven
husliga sorger följde — Alexander II:s förbindelse med furstinnan
Dolgorukij; och till sist, när den stackars kejsarinnan dog, var
det mer af brustet hjärta än af den sjukdom, på hvilken hon under
många år burit.
Maria Alexandrovna höll mycket strängt på etikettens
fordringar, och under hela hennes regering iakttogs vid hofvet den
strängaste rangordning. Hon var just icke populär bland de
kungliga kretsarna i Europa, delvis just på grund af detta skattande
åt ceremonielet, som blef en ren vurm hos henne. Hon hade en
mycket hög tanke om sin rang såsom kejsarinna af Ryssland, och
det påstås, att, då hon med anledning af hertiginnans af
Edinburgh första barns födelse begifvit sig till England, hon icke var
nöjd med det mottagande hon där rönte och förklarade, att hon
aldrig skulle komma åter till ett land, där man icke velat
uppskatta den heder, hon gjort det genom sitt besök. Hennes största
glädje voro hennes besök i Darmstadt, där hon för sin räkning i
närheten af staden uppfört ett slott, som hon kallade Heiligenberg
och som hon testamenterade till sin broder, prins Alexander af
Hessen, som var hennes stora favorit trots hans ojämbördiga
äktenskap med fröken von Haucke. Detta äktenskap hade
nästan stängt ryska hofvet för prinsen, så förtörnad var kejsar
Nikolaus, icke så mycket för själfva äktenskapet som på grund af
de med detsamma förknippade omständigheterna. Fröken Julie
von Haucke var en af kejsarinnans hoffröknar; prinsen förälskade
sig i henne, och romanen blef händelsevis upptäckt en dag vid
en offentlig middag, då den unga flickan plötsligt svimmade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
