- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
43

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Alexander II:s reformer och hans ministrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hänförelsen kan ej beskrifvas, folket omgaf kejsarens vagn och trängdes
omkring sin befriare, kvinnor snyftade och barn gräto, och till
och med bland de lugnare åskådarne var rörelsen djup och mäktig.
Många hade ditlockats af ren nyfikenhet för att bevittna scenen,
många som beklagade anledningen till densamma, och äfven dessa
kände sig gripna af den allmänna rörelsen. Endast en dam
förhöll sig lugn. Det var den gamla grefvinnan Kutaissov, hvars
syster varit Paul I:s älskarinna, och som var en representant för
det gammalkonservativa elementet i Petersburgsocieteten och
en bitter motståndarinna till den nya regeringens reformer. När
man frågade henne, om hon icke känt sig gripen af den allmänna
hänförelsen, svarade hon lugnt: »Nej, jag är endast glad, att jag
är för gammal att hinna få se de nu frigjorda massorna en gång
resa sig mot monarken och hans efterkommande, och jag sörjer
öfver mina barns öde, som komma att få skåda följderna af denna
dags dårskap.»

Inga af de reformer, som utmärkte Alexander II:s regering,
blefvo fullt genomförda, men visst är, att de, trots sina brister,
bådade gryningen af ett nytt tidehvarf, under hvilket det icke
var möjligt att ta några steg tillbaka; men de medförde hvarken
fred för landet eller ära åt monarken, hvilken i sin bristande
kännedom om personer och förhållanden hade föreställt sig, att de
skulle tillförsäkra honom en plats bland hans lands härskare näst
efter Peter den stores. Men Peter hade sin egen vilja, och
Alexander II hade endast sina infall.

Det kan emellertid icke nekas, att han i början af sin regering
var omgifven af dugligt folk och af gentlemän, hvilket är mer än
hvad som kan sägas om hans båda efterträdare. La noblesse, för
att begagna det gamla franska ordet, hade ännu något att säga,
och det kan vara tvifvelaktigt, huruvida Alexander kunnat uträtta
hvad han gjorde, om han icke rönt understöd af en del af denna
ofta misskända samhällsklass.

Främst bland hans ministrar stod brodern till den Miljutin,
hvars bemödanden lifegenskapens upphäfvande hade så mycket
att tacka, general Dmitrij Alexejevitj Miljutin, som i öfver
tjugu år innehade krigsministerportföljen. Tack vare honom
genomfördes härens omorganisation och den allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free