Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Alexander II:s reformer och hans ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värnplikten, en annan af de åtgärder, som öfver hela landet väckte
en storm af förargelse. Miljutin var måhända den mäktigaste
personligheten bland den grupp af män, som trodde sig
odödliggöra sig själfva tillsammans med den monark de tjänade.
Han var en liten lugn man med dystra grå ögon men med en
järnvilja under sitt bräckliga yttre. Han var den ende bland
Alexander II:s rådgifvare, som tillträdde makten med en bestämd
plan, från hvilken — det måste i rättvisans namn erkännas —
man aldrig såg honom vika. Icke blott hans lands bästa utan
äfven de soldaters, hvilkas öde var lagdt i hans händer, låg
honom om hjärtat. Han sökte förbättra detta öde, och honom
måste tillskrifvas afskaffandet af kroppsligt straff inom armén
jämte en lång rad af åtgärder, som gingo ut på soldatens träning
och utbildning. Militärskolor voro ett bland de förnämsta
föremålen för hans omsorger; han ville upprätta ett ordentligt system
för utbildning icke blott af officerare utan äfven af
underofficerare, hvilka enligt hans åsikt voro pelarne i en god
härorganisation. Han var en outtröttlig arbetare, som gick in i
hvarje detalj och aldrig försummade de obetydligaste småsaker.
Hade han haft skickliga medhjälpare, så lider det intet tvifvel, att
början af kriget 1877 icke skulle gått så illa som fallet blef, men
storfurst Nikolaus var hans fiende, och denne gjorde allt hvad han
kunde för att motverka ministerns åtgärder, hvilken därför ofta
måste, till åtlydnad för kejsarens personliga befallningar, utföra
hvad han inom sig bestämdt ogillade.
Miljutin var icke omtyckt. Alla de gamla generalerna, som
kämpat under den föregående regeringen, förebrådde honom för
hvad de kallade hans »revolutionära idéer», och inom den yngre
generationen, som genom hans reformer fann sig påbördad nya
och otrefliga plikter, rönte han kraftigt motstånd. Men den
gamle krigaren slog döförat till för skriket och lät de personliga
angrepp, för hvilka han gjordes till föremål, gå oanmärkta
förbi. Han sökte aldrig hämnas på sina ovänner, aldrig gjorde
han bruk af den makt, hvaröfver han förfogade, för att skada
någon, och alltid lyssnade han till kritiken, anseende, att man alltid
kan hafva något att lära af densamma. Han var illa sedd af
tronföljaren, och då Alexander III efterträdde sin fader under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
