Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Alexander II:s reformer och hans ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tragiska, för alla bekanta förhållandena, var det fullt klart, att
Miljutins dagar såsom minister voro räknade. Detta visste han
själf; och hade situationen varit mindre allvarlig, skulle han genast
hafva anhållit om sitt entledigande. Men efter några få korta
månader blef detta ett fullbordadt faktum, då det liberala
kabinettet, som hade grefve Louis Melikov till chef, och hvaraf äfven
han var medlem, måste draga sig tillbaka för det autokratiska
program, som Pobedonostsev förmått den unge kejsaren omfatta.
Efter den dagen återvände Miljutin aldrig till Petersburg.
Han flyttade öfver till Krim, där han ägde en villa, och befattade
sig aldrig vidare med allmänna angelägenheter, iakttagande en
värdig tystnad såväl om lidna oförrätter som öfver sin politiska
verksamhet i tider som varit. Den nuvarande monarken gjorde
honom till grefve och förlänade honom fältmarskalksvärdighet.
När grefven vistades på Krim, underlät Nikolaus II aldrig att
besöka den gamle veteranen, där han lefde så lugnt bland sina rosor
och de många blommorna i sin trädgård. Där afled han i början
af år 1912 två dagar efter sin hustru, i den höga åldern af 94 år,
bibehållande ända in i det sista sina lysande egenskaper och sin
vakna intelligens fullkomligt oförminskade. Få statsmän hafva
ägt grefve Miljutins värdighet; få hafva bättre förstått att styra,
då de sutto vid makten, och värdigt lefva, då denna gått dem ur
händerna.
Af en annan typ än generalen var grefve Panin, som vid tiden
för lifegenskapens upphäfvande innehade justitieportföljen. Han
var en grand seigneur i ordets fullaste bemärkelse, un homme
d’autrefois, orubblig i sina principer, och som, då han såg, att han ej
längre kunde vara sin monark till behag, hellre drog sig tillbaka
än han, såsom han själf yttrade, »böjde sitt grå hufvud inför
framåtskridandets idol». Panin var förkroppsligandet af den
ryska ämbetsmannatyp, som icke vill medgifva någon som helst
systemförändring, och som betraktar hvarje reform som en fara.
Alla hans åsikter rörde sig i tillbakagående riktning, och liberalism
och frihet voro för honom idel revolutionära begrepp. Han var
fullt och fast öfvertygad därom, att hvarje eftergift för den moderna
tidsandan vore en fara för tronen, och han var kanske den ende,
som hade mod att säga Alexander II detta och att afgå från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
