Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Adlerbergarne och Sjuvalovarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ett tillägg i Alexander II:s testamente hade grefven erhållit
rättighet att kvarbo i huset under sin lifstid, och allmänt förmenades,
att denna rättighet skulle hafva utsträckts äfven till hans änka.
Visst är, att Alexander III röjde hvarken rättvisa eller ädelmod
vid behandlingen af en af de främste bland statsmännen under
hans faders regering och af en man, hvars varma tillgifvenhet för
sin kejserlige herre aldrig varit något tvifvel underkastad.
Grefvinnan Adlerberg harmades lifligt öfver denna behandling
och tillät sig åtskilliga anmärkningar öfver otacksamheten hos
monarker i allmänhet och hos Alexander III i synnerhet. Hon
försökte omkring sig samla alla element af oppositionen mot den
nya regimen, men detta lyckades henne icke. Hon var moster
till general Skobelev och hertiginnan af Leuchtenberg, som var
en stor favorit hos den nya kejsarinnan, och hon tänkte, att dessa
släktförbindelser skulle kunna skaffa henne åter något af det
inflytande hon förlorat. Då den »hvite generalen» efter sitt
uttalande i Paris blef återkallad till Petersburg, åkte grefvinnan
med en kolossal blomsterbukett till stationen för att möta honom,
men gjorde sig därmed blott löjlig och ökade ännu ytterligare den
förargelse, som i hofkretsarna rådde mot henne. Detta var
hennes sista offentliga politiska meningsyttring. Rätt snart
därefter afled hennes systerson helt plötsligt i Moskva, och efter
Skobelevs försvinnande försvann äfven grefvinnan Adlerbergs
namn från den politiska horisonten. Hon var en af kejsarinnans
dames a portrait[1] och infann sig vid hofvet, då det var nödvändigt,
men upphörde snart äfven därmed och bosatte sig slutligen i
Tsarskoje Selo nära Petersburg, där hon 1910 afled, totalt glömd
af den värld, inom hvilken hon så länge spelat drottning.
Äfven Sjuvalovarne spelade en viktig roll och hade
betydande inflytande under Alexander II:s regering — ett inflytande
som, åtminstone hvad grefve Paul angår, äfven räckte under
hans efterträdare. De räknades bland Rysslands stoltaste
ädlingar, som alltid haft plats bland monarkens gunstlingar. Under
sista seklets senare del representerades denna gamla ätt af två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
