Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Adlerbergarne och Sjuvalovarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröder, grefve Paul och grefve Peter Sjuvalov, hvilka voro bland
rikets inflytelserikaste män. Grefve Paul gifte sig i sin tidiga
ungdom med en furstinna Belosselskij, syster till den beryktade
furstinnan Trubetskoj — välbekant i Paris under tredje
republikens första år, då hon gick för att vara herr Thiers »Egeria».
Han valde krigarebanan och förde befälet öfver gardeskåren,
då turkiska kriget utbröt. Mot kejsarens önskan, som gärna velat
att han stannat i Petersburg vid sin kår, afreste han till fronten
och erhöll ett befäl samt vann ofantlig popularitet och stor
utmärkelse. Han var en synnerligen angenäm och bildad person,
en man af värld, taktfull och begåfvad med enastående
diplomatiska instinkter.
När förhållandet mellan Ryssland och Tyskland efter
Berlinkongressen blef spändt och de två ambassadörerna, som blifvit
ditsända, herrarne d’Oubril och Saburov, icke lyckats förbättra
ställningen, anmodades furst Orlov lämna Paris för att
försöka reda upp sakerna. Han var nära bekant med Bismarck,
som uttryckte en önskan att få se honom anställd vid tyska
hofvet; men då furst Orlov anlände till Berlin, var han redan
angripen af den sjukdom, för hvilken han några månader senare
dukade under, och posten var ännu en gång vakant.
Å alla sidor insåg man, att ett fortfarande godt förhållande
mellan de båda länderna vore beroende af ett klokt val af
efterträdare till furst Orlov. Svårigheten var nu att finna en sådan.
Det var då, som Alexander III med sitt vanliga praktiska
förstånd sade: »Låt oss skicka Paul Andrejevitj; han är en verklig
soldat och en fulländad gentleman.»
Detta val var synnerligen lyckligt, och grefve Sjuvalov
skapade sig snart en alldeles exceptionell ställning i Berlin. Han
var en grand seigneur af den gamla skola, i hvilken Wilhelm I
själf blifvit fostrad; han ägde takt, och han visste både att hålla
på sin egen och sitt hofs och sitt lands värdighet. Under de
långa år han stannade i Tyskland, vann han många vänner och
lyckades med heder draga sig ur mången svår situation. Han
var allmänt aktad och omtyckt i alla kretsar, militära såväl
som diplomatiska, och när han blef återkallad och utnämnd
till generalguvernör i Warschau och de polska provinserna, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
