Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Adlerbergarne och Sjuvalovarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdt som en framgångsrik medlare mellan tronen och folket.
Mången ömtålig fråga hade blifvit honom anförtrodd, och mången
skandal inom societeten hade undvikits eller nedtystats tack
vare hans medling, som alltid varit taktfull och klok. Men då en
våg af liberala idéer uppenbarligen bortsopade de rester, som
lämnats kvar af sundt förnuft inom Alexander II:s omgifning,
blefvo grefve Peter Sjuvalovs dagar räknade. Kejsaren måste
gifva efter för den allmänna meningen, som ansåg, att grefven
öfverlefvat sin tid och att hans aflägsnande från chefsposten i
tredje sektionen numera var en nödvändighet. Men som det ej
kunde komma i fråga att beröfva staten en så nyttig mans
tjänster, blef han utnämnd till ambassadör vid hofvet i St. James’,
där en rysk prinsessa, storfurstinnan Maria Alexandrovna,
kejsarens enda dotter, stod i begrepp att taga plats såsom gemål
till drottning Victorias andre son.
Detta var vändpunkten i grefve Sjuvalovs bana. Sedan han
lämnat England, intog han platsen såsom andre rysk fullmäktig
vid kongressen i Berlin och försvann därefter helt och hållet från
den politiska arenan. Han hade låtit sig öfverlistas af lord
Beaconsfield i frågan om Cypern och hade enligt såväl ryska
allmänhetens som ryska pressens mening icke tillräckligt
tillvaratagit de ryska intressena under kongressen. Han blef af en
orättvis allmänhet gjord till syndabock för andras alla misstag, hvilka
han kunde hvarken förutse eller reparera. Begåfvad med en
utomordentligt skarp och klar uppfattning, hade han kommit
till insikt om, att för Ryssland icke funnos några utvägar att
bibehålla de genom kriget vunna fördelarne; och när han gaf efter för
situationens kraf, var det med full insikt om att detta icke skulle
blifva honom förlåtet, men som en sann patriot hade han den
moraliska styrkan att påtaga sig ansvaret för motgångar, hvilka
han personligen icke vållat.
Hans ställning i Berlin hade varit ytterst svår och pinsam.
Han stod, så att säga, mellan två eldar. Å ena sidan hade han
att kämpa mot den lugna, fasta beslutsamheten hos lord
Beaconsfield, som hellre skulle låtit det komma till krig än tillåtit
Ryssland ockupera Bulgarien och annektera denna provins, och
å den andra hade han att följa de instruktioner han fått af furst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
