Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Petersburg före kriget 1877—1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålla ett vaksamt öga på zemstvos öfverläggningar och att stäfja
alla försök af dessa församlingar att införa lokal själfstyrelse, hvilka
försök särskildt fruktades inom hofkretsarna, där systemet med
regeringens centraliserande på några få händer ännu i dag kraftigt
förfäktas och upprätthålles. Men resultatet af allt detta blef,
att dessa män — som i första ögonblickets hänförelse ifrigt
omfattat de tillfällen, som de trodde ha fått sig erbjudna att tjäna sitt
land annorledes än genom att bära uniform — återvände till
Petersburg och började relatera allt hvad de sett och hört, och
sålunda vande detta deras tal allmänheten att åhöra diskussioner
om frågor som hittills slumrat. Därpå började universiteten att
röra på sig, och de utländska liberala tidningarna, inspirerade
af de ryska landsflyktingarna — hvilka dittills genom en
beundransvärd patriotisk känsla hade hållits tysta för att låta kejsaren
hafva fritt fält för sina projekterade reformer — började tröttna
på att vänta på en förändring, som aldrig kom, ehuru den blifvit
så ståtligt utbasunerad. Nu åtogo de sig än en gång uppgiften
att upplysa allmänheten om hvad som enligt deras mening borde
göras. Med ett ord, man insåg, att det nya systemet misslyckats,
emedan ingen hade funnits att lojalt utföra det experiment, som
möjligen kunnat leda till resultat, om det blott tillräckligt länge
blifvit pröfvadt.
Ett resultat blef dock vunnet, nämligen att folket blef vant att
tala om och dryfta politiska ting och skaka af sig den lojhet och
dvala, hvari Ryssland varit försänkt under de föregående tjugufem
åren, ehuru personer med erfarenhet om politiska förhållanden i
andra länder visserligen mycket snart funno en viss brist på
sammanhang i idé och syfte i dessa diskussioner, som i flertalet fall
ledde till förvirring och till och med rena absurditeter. Men
en sak var påtaglig, och den var, att konversationen icke längre var
inskränkt till vanligt tomt kallprat utan rörde sig om hvad
regeringen gjorde eller skulle komma att göra.
Detta tilltalade just icke kejsaren. Han ville icke veta af att
hans handlingar underkastades någon diskussion. Detta kunde
han icke gärna säga, men han lät sina ministrar förstå, att så var
förhållandet, och dessa, angelägena om att vinna hans gillande,
försökte att få förhållandena in i de gamla gängorna igen, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
