Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Berlinkongressen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samvetsgranna bedömande af förhållandena, hans klara blick för
frågornas uppställande i rätt ordning, hans förmåga att alltid
se tingen med sunda förnuftets ögon — en egenskap, hvari vår
diplomati mest brister — och hans noggranna kännedom om
diplomatiens traditioner såväl som om sina närmaste chefers
karaktär. Han behärskade därjämte franska språket i högre
grad än någon annan inom utrikesdepartementet, ja, mer än
någon annan af de i Berlin samlade delegerade, möjligen med
undantag af lord Odo Russell; och denna fördel gjorde, att han
kunde åt vissa uttryck gifva en viss form, som kom dem att låta
mindre offensiva för vederbörande part, än som eljest skulle
varit förhållandet.
Baron Hamburger var en helt annan typ än baron Jomini.
Han troddes vara en stor favorit hos furst Gortjakov och
åtnjöt skäligen obetydligt anseende. Men äfven han var mycket
arbetsam och därjämte en blygsam man, som aldrig sökt tränga
sig fram, men som dock misstänktes för att någon gång gjuta
olja på den eld, som, om han icke tagit befattning därmed, skulle
slocknat af sig själf.
Den största uppmärksamheten vid kongressen koncentrerades
på de engelska fullmäktige och på grefve Andrassy, Österrikes
utrikesminister. Denne senare ansågs tillhöra Rysslands fiender
på grund af sin egenskap af ungersk adelsman och den roll han
spelat i 1848 års uppror, hvilket undertryckts endast genom
kejsar Nikolaus’ och de ryska truppernas mellankomst.
Grefve Andrassy sades vara en mycket intelligent man; jag tror,
han var någonting vida mer — en intelligent politiker. Trots
detta var han icke någon verklig statsman. Han drefs af
den trånga uppfattning, som fransmännen kalla »la politique de
clocher» eller småstadspolitik. Alla hans tankar vände sig
nämligen om Ungern, och alla hans omdömen voro ungerska — icke
ens österrikiska. Djupt okunnig, såsom vanligen är förhållandet
med aristokratien inom habsburgarnes rike, hade han hela
öfvermodet hos en grand seigneur, som han onekligen var, så väl som
envisheten af en trång själ, som tror sig vara en stor sådan. Han
ägde sitt stånds alla fördomar och all den hänsynslöshet, som
alltid utmärkt österrikiska politiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
