Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Berlinkongressen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att, om också Preussen år 1870 afgått med segern, nederlaget dock
icke beröfvat Frankrike dess plats i den stora europeiska konserten.
Ingen kunde uppträda med mera värdighet än han eller förbinda
denna värdighet med större fasthet och belefvenhet.
På ett utmärkt sätt sekunderades han af grefve de St.
Vallier, hvilken var den förste statsman i Frankrike, som insåg
möjligheten — ja sannolikheten — af ett ryskt-franskt förbund
såsom ett resultat af kongressen. Han hade förstått, att allmänna
meningen i Petersburg aldrig skulle förlåta Rysslands diplomati,
att den misslyckats i att vinna några verkliga fördelar af det nyss
slutade kriget, och att den äfven skulle känna en liflig harm mot
Tyskland och furst Bismarck för att de icke stått på Rysslands sida,
sedan detta genom sin neutralitet satt Preussen i tillfälle att år
1871 fullborda eröfringen af Frankrikes östra provinser och tvinga
detta land att underteckna Frankfurtfördraget. Grefven insåg
genast följderna af Rysslands förargelse, och utan tvifvel finnes ännu
i utrikesdepartementets i Paris gömmor en rapport, som han i
denna angelägenhet sände sin regering. Däri framhöll han med
kraft, att tiden nu hade kommit för att taga i öfvervägande en
allians, som omständigheterna kunde komma att göra oumbärligen
nödvändig för båda länderna och hvaraf båda skulle kunna vinna
ofantliga fördelar.
Af alla de i Berlin församlade fullmäktige spelade de turkiska den
enklaste rollen. Mehemet Ali, tysk till börden, kände sig besvärad
i det land han vändt ryggen och hvars religion han kastat öfverbord.
Karatheodori Pascha var kristen och såsom sådan icke den
lämpligaste mannen att försvara det muselmanska Turkiet. Båda
insågo, att hvad de än gjorde eller yttrade, de under det rådande
läget icke kunde vinna något eller afvärja det öde, som dömt Turkiet
att gå ut ur konflikten med minskadt anseende och minskadt område.
De förde ett mycket tillbakadraget lif i Berlin och lämnade sällan
sitt hotell, utom när de måste infinna sig vid kongressens
sammanträden.
Under den månad kongressen räckte, följde ingen dess
öfverläggningar med spändare intresse och större oro än kejsar Alexander II.
När han gick in på Tysklands förslag till inkallande af denna
församling, hoppades han mycket af sin afhållne morbror, kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
