Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Berlinkongressen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wilhelm, på hvars tacksamhet han litade för den indirekta hjälp
Ryssland gifvit Preussen genom att efter Sedan ej intervenera i
fransk-tyska kriget. Till olycka för dessa förhoppningar var hans
morbror urståndsatt att vid denna kritiska tidpunkt deltaga i
politiska angelägenheter. Några dagar före kongressens öppnande
hade Nobilings attentat mot Wilhelm I:s lif ägt rum, och den
sjukdom, som följde på det erhållna svåra såret, nödgade honom att
öfverlämna regentskapet åt sin son, och Ryssland blef beröfvadt
sin bäste vän vid ett tillfälle, då det bäst behöft honom.
Jag har redan nämnt, att Alexander II var mycket långsint.
Han hade icke tillräckligt politiskt skarpsinne att skilja mellan
förutsedda och oförutsedda händelser, och icke tillräckligt förstånd
att lägga ansvaret på dess rätta plats. Han blef förbittrad,
icke blott på Tyskland i allmänhet utan äfven på preussiska
konungafamiljen, och ehuru han sedermera sammanträffade med sin
morbror i Skiernievice och Alexandrovo, blef förhållandet dem
emellan aldrig hvad det varit. Alexander II besökte aldrig vidare
Berlin, ehuru han en gång ditsände sin son tsarevitj med gemål på
en artighetsvisit, hvarmed han besvarade sin morbroders försök
att återknyta de gamla släktbanden, som Berlinkongressen så
brutalt slitit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
