- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
101

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kejsarfamiljen år 1881

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handlingar, i synnerhet då det gällde hans förfäders heder. Såsom
ett exempel vill jag nämna följande. Då grefve Adlerberg måste
lämna sin befattning såsom minister för kejserliga hofvet, var han
alldeles öfverhopad af skulder. Alexander III kunde icke förmås
att hjälpa honom. En af grefvens vänner, hvars ställning satte
honom i tillfälle att vända sig till medlemmarne af kejsarfamiljen,
gick då till Vladimir Alexandrovitj och bad honom tala med
kejsaren och plädera för grefve Adlerbergs sak, tilläggande, att grefven
gjort Alexander II så betydande tjänster, att han icke borde
lämnas utan hjälp i den bekymmersamma ställning, hvari han råkat
genom sitt afskedande ur tjänsten. Storfursten svarade genast, att
han icke blott skulle tala med kejsaren, utan att han, om denne
vägrade bifalla hans anhållan, skulle själf betala skulderna och
öfvertala sina andra bröder att hjälpa honom härmed. Skulderna blefvo
slutligen betalade ur monarkens privatkassa.

När hans fader mördades och storfurst Vladimir såg sin äldste
broder, hvilken i skolrummet alltid stått under hans inflytande,
bestiga tronen, inbillade han sig, att han kunde fortfara med att
leda honom och sålunda i verkligheten blifva den förste mannen i
riket. Mindre än någon väntade han, att Alexander III plötsligt
skulle lägga ett oanadt själfständighetssinne i dagen och skaka
af sig misströstans och tveksamhetens bojor. I den första
förvirringen, sedan Alexander II blifvit döende förd tillbaka till
Vinterpalatset, tillvällade sig storfurst Vladimir en viss myndighet
och utfärdade befallningar om att garnisonstrupperna i
Petersburg, för hvilka han var befälhafvare, genast skulle aflägga trohetsed
till den nye monarken. I detta pröfvande ögonblick bibehöll han
i märkvärdig grad sin själsnärvaro, medan hans broder,
öfverväldigad af den börda, som så plötsligt och oväntadt fallit på hans
skuldror, stod alldeles förkrossad och var ur stånd att tänka på
något annat än sorgen öfver sin faders död.

Men snart inträffade ett omslag. På aftonen samma
ödesdigra 13 mars återvände Alexander III till Anitjkovska palatset
— där han fortfor att bo under hela sin lefnad — i en öppen släde,
med den unga kejsarinnan sittande vid sin sida och utan någon
eskort. Ofantliga och vördnadsfulla folkskaror hälsade honom
och kantade hela vägen där han for fram. Knappast ett enda rop

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free