Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osant. Före sin tronbestigning hade kejsaren icke många vänner,
men hans ställning hade då varit mycket egendomlig. Han visste,
att hans fader misstänkte honom för att hysa politiska meningar,
rakt motsatta dennes rådgifvares, och som han alltid
respekterade sin faders önskningar, hade han afhållit sig från att öppet
uttala sin mening och försökt undvika hvarje sken af
opposition mot regeringspartiet. Hans särskildt intime personlige vän var
grefve Vorontsov-Dasjkov, hvilken, så snart Alexander bestigit
tronen, skulle ersätta grefve Adlerberg såsom minister för
kejserliga hofvet.
Grefve Vorontsov tillhörde en af Rysslands äldsta släkter,
hvars namn är inskrifvet på nästan hvarje sida af dess historia.
Han var ofantligt rik, fullkomligt oberoende, icke blott en hofman,
utan en man som hade mod att säga hvad han ansåg vara rätt, och
som inför sin monark aldrig stack under stolen med sanningen.
Hans rykte var klanderfritt, och hans moraliska karaktär stod så
högt, att ingen ens vågade ifrågasätta den. Ehuru hans
kvalifikationer såsom statsman icke voro så framstående, lät hans sunda
omdöme — som så högt värderades af kejsaren, emedan det stämde
öfverens med hans eget — honom aldrig taga miste. På alla de
höga platser han innehade visade han sig vara en verklig grand
seigneur af gamla skolan, ur stånd till någon simpel handling
eller småaktig hämnd. Han var af en loj natur, älskade kanhända
alltför mycket sin egen bekvämlighet, och hans likgiltighet för
beröm eller klander gick stundom för långt; men han var den bäste
vän, en rättfram och välmenande monark kunnat äga.
Grefve Vorontsov var en fulländad världsman med sällsynt
takt och de finaste maner. Han var kejsaren uppriktigt
tillgifven, och denna hans tillgifvenhet var obegränsad och har aldrig
blifvit satt i fråga. Han stod i spetsen för kejsarens hofstat
under hela tiden Alexander regerade. I denna ömtåliga
ställning måste han stundom opponera sig emot medlemmar af
kejsarfamiljen, hvilka förtörnades öfver den myndighet, hvarmed han i
kejsarens namn läxade upp dem. Han deltog sällan i
sällskapslifvet utan tillbragte tiden mestadels hemma i sin egen
familjekrets, men när helst han gick ut på besök, hälsades han alltid med
aktning och hjärtlighet — hjärtlighet icke så mycket på grund af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
