Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ställning, såsom man kunde hafva trott, utan för sin egen
persons skull.
Efter den nuvarande tsarens kröning drog sig grefve Vorontsov
tillbaka från sin post såsom minister för kejserliga hofvet — ett
steg hvartill han beslutat sig, då Alexander III dog. Snart
därefter blef han utnämnd till ståthållare öfver de kaukasiska
provinserna, hvilket ämbete han ännu innehar. Han är mycket
omtyckt i Tiflis, och ehuru han på några håll klandras för bristande
energi, kan dock ifrågasättas, huruvida någon annan skulle
kunnat utveckla större sådan, och säkert är att, om han droge sig
tillbaka, det knappt skulle finnas någon i hela Ryssland, som kunde
ersätta honom.
Grefve Vorontsov gifte sig med grefvinnan Sjuvalov, en af
Rysslands rikaste arftagerskor och syster till den vackra fru
Balasjov, hvilkens man ärfde de stora domäner som tillhörde den
aflidne furst Pasjkievitj, sonen till fältmarskalken, som krossade
1863 års polska uppror.
Förutom grefve Vorontsov hade Alexander III en annan intim
vän i den aflidne generalen Tjerevin, hvilken såsom chef för den
politiska polisen och Okhranan, eller monarkens personliga vakt,
kanske var den mäktigaste mannen i hela ryska riket.
Innehafvande en post, som var lika farlig som den var ömtålig, hade han
dock skaffat sig en stor vänkrets och icke fått några fiender. Han
hade stått på vänskaplig fot med tsarevitj och dennes gemål,
och för denna senare hade han hyst en ridderlig hängifvenhet,
hvarpå han ända till sin lefnads slut skulle komma att gifva de
vackraste prof. Utomordentligt intelligent, med större
statsmannaegenskaper än grefve Vorontsov, var han kanske mera omtyckt
inom sällskapskretsarna än denne. Framför allt ägde han en
trygg och lugn kallblodighet, parad med en viss fatalism i sin
karaktär, som kom honom att med det största jämnmod se döden
och faran i ansiktet. Två gånger var han utsatt för mordattentat,
och vid båda tillfällena afväpnade han attentatsmännen med ett
lugn och en lätthet, som förvånade till och med dem, som nära
kände honom. Få människor hafva varit mera afhållna än
general Tjerevin. Hans politiska motståndare aktade honom och
visste, att han, om han en gång gifvit sitt ord, skulle trots alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
