Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade bedrifvit juridiska studier och ansågs vara en af Europas
förnämsta rättslärde. Hans stora arbete om romerska rätten
har blifvit klassiskt. Till sitt yttre var han en mager och torr
gammal man med lång näsa och skarpa, under glasögonen halft
dolda ögon. Han kunde vara mycket underhållande, var en
synnerligt angenäm kåsör och utomordentligt lärd och beläst. Han
var en ryss af gamla skolan, som icke såg någon räddning för
landet annat än genom absolutism, själfhärskaredöme och
ortodoxi, men han var ingalunda den trångsinte person, som hvilken
han så ofta utmålats. Han hatade demokratien och brukade
framhålla, att dennas tillväxt vore särskildt farlig i Ryssland, där
bildningen ännu ej i märkbar grad hunnit utöfva sitt välgörande
inflytande på massorna. Han skulle hafva velat öka antalet
folk- och byskolor och var af den bestämda öfvertygelsen, att antalet
studerande vid de högre skolorna och universiteten borde
inskränkas, och därutinnan röjde han en sällsynt klar och riktig
uppfattning om landet och dess moraliska och intellektuella läge.
Då Alexander uppsteg på tronen, fann han vid makten
personer med de mest liberala åsikter, sådana som grefve Loris Melikov,
på hvars tillskyndelse den beryktade konstitution, Alexander II
undertecknat på sin dödsdag, blifvit uppsatt; herr Abaza, lika
mycket liberal som sin chef; och grefve Miljutin, hvilken, ehuru
i mindre grad, var af samma mening som sina kolleger, att tiden
kommit, då en viss frihet borde medgifvas landet. Till en början
försökte den unge kejsaren ärligt att samarbeta med dem, men
då han fann, att deras meningar voro oförenliga med hvad han
ansåg vara den rätta kursen att följa, kallade han sin gamle lärare
Pobedonostsev att hjälpa sig. Denne satte upp det beryktade
manifest, hvari klart och tydligt tillkännagåfvos kejsarens afsikter att
regera i enlighet med strängt autokratiska principer, till hvilkas
ansvarige väktare han ansåg sig kallad.
Ministrarna inlämnade genast sina afskedsansökningar, och då
var det som Alexander tillkallade grefve Ignatiev, som alltsedan
orientaliska kriget lefvat i half onåd. Tyvärr kunde de båda
männen icke enas i sina åsikter. Ignatiev hyste den varmaste beundran
för kejsaren och ansåg honom för idealet af en rysk härskare, men
på samma gång hade han för länge lefvat utomlands för att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
