Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mötande svårigheter hålla det. Så länge han kvarstod på sin
post, var nihilismen fullkomligt kufvad, och detta utan
vidtagande af de stränga åtgärder, som under den föregående
regeringens sista dagar varit så motbjudande.
General Tjerevin lämnade aldrig kejsaren utom för två
veckors ledighet under hösten. I Petersburg hyrde han en
anspråkslös våning i det hus, där österrikiska ambassaden nu är
inrymd, men i Gattjina eller Peterhof bodde han i palatset. Där
åt han dagligen middag tillsammans med kejsarfamiljen, roande
kejsarinnan med anekdoter, hvilka han berättade med mycken
humor, och med historier om hvad som hände i staden; men aldrig
kunde man om honom säga, att han upprepade något som helst
elakt skvaller. Han visste bättre än någon lefvande man att
bevara en hemlighet och att gäcka alla till honom ställda nyfikna
frågor. Han gjorde godt öfver allt omkring sig, och detta gjorde
han utan all ostentation, enär han var en lika blygsam och försynt
som en skicklig och duktig man.
Han togs alltid till råds, då det gällde att fatta något viktigt
politiskt beslut. Alexander III skattade högt hans politiska
talanger och hans klara blick för mötande eventualiteter såväl som hans
motvilja för allt hvad intriger heter. När grefve Ignatiev hade
måst afgå såsom inrikesminister, hade Tjerevin icke tvekat säga,
att detta steg vore absolut nödvändigt, icke så, att han mot
grefven hyste någon som helst ovilja, utan emedan han delade sin
monarks mening, att den dag ännu ej hade grytt, då en Zemskij
Sobor, som blott var en maskerad duma, kunde inkallas.
Det är sannolikt att, om han fått lefva, äfven han skulle hafva
nedlagt sitt ämbete efter kröningen i enlighet med den gamla
traditionen, att en afliden härskares gunstlingar aldrig draga jämnt med
hans efterträdare; men döden skördade honom några få månader
efter Alexander III. Med honom förlorade Ryssland och
kejsarfamiljen, i all synnerhet änkekejsarinnan, en verkligt hängifven
vän och tjänare.
De mest framträdande bland de politiker, som under denna
regering styrde riket, voro emellertid Pobedonestsev, den heliga
synodens prokurator, och grefve Dmitrij Andrejevitj Tolstoij.
Den förre hade varit kejsarens informator. Han var af prästsläkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
