Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Alexander III:s utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheter, som vissa personer envist mena vara mystiska,
medan de i verkligheten icke kunna omtalas. Med honom försvann
den siste Sir Galahad i Ryssland — en legendarisk hjälte, hvars
bragder komma att lefva i minnet och besjungas af kvinnor och
barn, sedan vi äro döda och glömda.
Det är onödigt att söka dölja det faktum, att Skobelevs död,
som var en nationalförlust, framkallade liksom en känsla af
lättnad utomlands, i synnerhet i Tyskland, där man var öfvertygad,
att han ville framkalla krig, och i Turkiet, där man ansåg honom
drömma om att vid första tillfälle blifva furste af Bulgarien med
den ärelystna planen att omsider kunna intåga i Konstantinopel.
Hvad kejsaren beträffar, beklagade han förlusten af generalen,
men han sörjde honom icke, om man får göra en sådan distinktion.
Krig var honom motbjudande, och han kunde icke underlåta att
öfverväga, huruvida icke en så kraftig ande, som Skobelev utan
tvifvel var, kunde bli lika farlig i tider af fred, som han var nyttig på
slagfältet.
Efter kröningen blef det tydligt, hvilken utrikespolitik
Alexander III ämnade följa. Man förstod, att denna skulle gå ut på att
hålla fred, så länge denna var nödvändig för de ryska intressena.
»Allt för Ryssland» blef icke blott kejsarens valspråk utan äfven
alla hans ministrars. Den nationalistiska anda, som så länge
slumrat, började vakna igen, och småningom kom världen till
insikt om, att Alexander icke hade någon annan traktan än sitt lands
välfärd, hvari hans grannars intressen icke hade någon del. Trots
sina tysk-fientliga tänkesätt, hade han alltför mycket sundt förstånd
att icke inse, att det var ett lifsintresse för båda nationerna att lefva i
fred med hvarandra, och till och med då han var som mest
förtörnad öfver furst Bismarcks politik, umgicks han icke med någon
tanke på krig med Tyskland, af hvilket han väl visste Ryssland
omöjligen skulle kunna vinna några verkliga fördelar.
Nu torde det vara lämpligt att nämna några ord om de där falska
bulgariska dokumenten, som vållade så mycket väsen. Ännu i
denna dag vet ingen, genom hvilken kanal de kommo till kejsaren,
men visst är, att han en gång, då han med en af sina få vänner
och förtrogna talade om denna märkliga episod och furst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
