Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Alexander III:s utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bismarcks förnekande af hvarje vetskap om ifrågavarande papper,
fällde den anmärkningen: »Tout mauvais cas est niable». Det
lider intet tvifvel, att han kände sig benägen för misstankar
mot kanslern och aldrig fullkomligt trodde, att dokumenten icke
voro äkta. Kanske denna hans öfvertygelse härledde sig af hans
kännedom om den person, af hvilken han erhållit den, och hvilken
han sannolikt betraktade såsom en man, som icke skulle hafva
nedlåtit sig till en sådan handling af hämnd som att vara
behjälplig med att lura honom med en så grof förfalskning. Naturligtvis
måste han acceptera de af tyske rikskanslern afgifna förklaringarna,
men man kan verkligen ifrågasätta, om han obetingadt trodde
dem. Emellertid tycktes han ej skänka någon vidare
uppmärksamhet åt saken, men icke desto mindre skulle den komma att få
viktiga följder, emedan tanken på en rysk-fransk allians
framkastades för kejsaren af samma personer, som till honom
öfverlämnat dessa bulgariska papper, och som slutligen lyckades intressera
för sin sak ingen mindre än den heliga synodens prokurator, den
allsmäktige Pobedonostsev.
Det var han, som intalade Alexander att man, utan att gå så
långt som till öppen och förklarad allians, borde söka komma till
ett slags tyst öfverenskommelse med franska republiken, en
öfverenskommelse, hvars konsekvenser skulle medföra en fullständig
förändring af den politiska jämvikten i Europa och tjäna som en
nyttig hämsko på Österrikes sträfvanden och planer i den närmaste
orienten.
Det var på denna grund franska flottan skickades till Kronstadt
och den ryska till Toulon. De med dessa flottbesök följande
festligheterna, som ursprungligen skulle varit af rent militärisk
karaktär, förbyttes till manifestationer af verklig vänskap. Och så
fullständigt blefvo alla gamla fördomar bortsopade vid dessa nationella
paraderingar, att tsaren till slut gick in på att »marseljäsen»
fick spelas i salarne i Peterhofska palatset den dag, då den franske
amiralen och hans officerare där dinerade, och sjungas på gatorna i
själfva Petersburg.
»Notis avions fait du chemin», såsom fransmännen säga.
Huruvida Alexander III skulle kommit sig för med att resa till
Paris, är svårt att säga. Säkert är, att han icke skulle funnit något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
