Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Alexanders ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att uppsamla tillräckligt med guld att garantera inlösandet af
alla sedlar, regeringen kunde finna lämpligt utsläppa i
marknaden. När han fick hand om finansportföljen, var guldförrådet i
den kejserliga bankens källare knappt tillräckligt för att tjäna som
säkerhet för de utländska lån, med hvilka landet var betungadt,
och alla utbetalningar skedde i papper. När han nödgades draga
sig tillbaka ur det allmännas tjänst, började guld vara det löpande
myntet, och nu finner man i Ryssland mera däraf än till och med i
Frankrike, medan tillgången på pappersmynt är ringa.
Visjnegradskij insåg till fullo, att det var först en kommande
generation, som skulle få skörda frukterna af hans politik, men
detta afskräckte honom icke från att genomföra det program han
uttänkt, trots hans talrika fiender, som bittert klandrade honom,
emedan de icke funno någon omedelbar förbättring i ställningen
som han åtagit sig förvandla från dålig till god.
Ivan Alexejevitj var en mycket angenäm sällskapsmänniska,
full af upptåg och lustiga anedokter, hvarmed han gärna späckade
sina samtal. Trots den kolossala arbetsbörda han lagt på sina
skuldror, hade han alltid tid att hålla sig underkunnig om allt som
hände ute i världen, och jag tror icke, att något märkligare
vetenskapligt eller litterärt arbete kom ut, utan att han fann tillfälle
att åtminstone så mycket taga notis om detsamma, att han kände
till det viktigaste däraf. Han ansåg, att det är af synnerlig vikt för
en statsman att hålla sig au courant med allmänna meningen icke
blott hemma utan äfven i utlandet för att kunna genom den
utländska pressens kritik få ögonen öppna för sitt eget lands kraf.
Ljus och klarhet värderade han framför allt, och däraf fann han
aldrig nog, hvarken kring sig själf eller kejsaren; denne senare
brukade han säga, borde visserligen besparas småkritik och
detaljer, men han borde också hållas underrättad om de viktigaste svaga
punkterna inom hans besittningar, äfven om han därigenom på
ett obehagligt sätt skulle tagas ur sin villa eller vållas bekymmer.
Han var Alexander uppriktigt tillgifven, och med en
hängifvenhet sådan man sällan träffar hos en minister. Han
uppskattade till fullo kejsarens rättframma ärlighet och redbara afsikter,
och framför allt aktade han högt den kärlek till Ryssland, hvaraf
monarken var besjälad, och han skulle kunnat förmå tsaren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
