Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. De sista dagarna på Livadia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut från portalen och lät en talrik församling gå eden till den nye
monarken. Af all den glans och alla de förhoppningar, som
omstrålat Alexander III:s regering, fanns intet kvar utom en
kvinnas brustna hjärta och en hel nations tårar.
Den döde kejsarens lik fördes till Petersburg och nedlades till
griftero i Peter-Pauls-katedralen vid sidan af hans förfäders. I
flera dagar defilerade hufvudstadens befolkning förbi båren för
att kasta en sista blick på sin käre härskares välbekanta drag.
Huru liten var han icke, där han nu låg, nästan helt och hållet
höljd af vecken af sin kejsarmantel i guld och hermelin — samma
mantel han så stolt burit på sin kröningsdag i Moskva! Uttrycket
i hans ansikte var lugnt och fridfullt: han hade sannerligen ingått i
den eviga hvilan.
All världens länder sände representanter till begrafningen; hela
Ryssland låg i stoftet vid foten af den katafalk, på hvilken
Alexander hvilade. Ingenting fattades för att göra ceremonien till en
för alla tider minnesvärd tilldragelse. Någon af etiketten bestämd
sorgetid fanns icke, men djup och äkta var den sorg, som en stor
nation lade i dagen, och uppriktigt det rop, som sprang fram ur
ett helt folks hjärta: »Vi hafva förlorat en fader, och det fanns
ingen större eller dygdigare än denne man i hela Israel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
