Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kort karaktärsskildring af Nikolaus II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland, icke vidkom honom personligen, alldeles på samma
sätt som han icke fattade, att Kodinskakatastrofen, som gjorde
hans kröning så sorgligt minnesvärd och kostade nära två tusen
människor lifvet, gällde äfven honom. Vid detta sista tillfälle
dansade han hela den följande natten; vid det första fortsatte han
sitt tennisspel. Då han fann sig stå ansikte mot ansikte med
revolutionen, föll det honom aldrig in att han, om han personligen
djärft mötte densamma, skulle kunna afvärja den. Denna
förfärliga januaridag, som slutade med ett sådant blodbad, erinrade
han sig aldrig ett ögonblick sin stamfader den förste Nikolaus’
stolta uppträdande, hvilken vid ett nästan liknande tillfälle
trädde ut ur sitt palats och mötte den uppretade folkmassan,
genom sitt mod och sin hållning tvingande mängden att falla på
knä och underkasta sig. Nikolaus II tänkte endast på att fly
undan faran och åt andra öfverlämna att i blod dränka de första
symptomen till uppror.
Och då han längre fram sammankallat representanter för de
olika stånden i riket och öppnat den första kortlifvade duman,
insåg han icke hvilket allvarligt steg han tagit eller dess betydelse
i Rysslands historia.
Jag kan ännu se honom denna minnesvärda dag stå och läsa
upp sitt första tal i hvita salen i Vinterpalatset. Man kunde icke
underlåta att i tankarne gå tillbaka till Ludvig XVI och den
majmorgon, då les Etats-généraux första gången samlades i
Versailles. Samma pomp och ståt karaktäriserade båda: damer
i hofsläp och diamantdiadem, höga funktionärer i guldgalonerade
uniformer och vajande plymer i trekantiga hattar samt i sina
svarta kläder de lägre stånden, dessa som genom sina sträfvanden
åstadkomma de stora kriser, som sätta nationerna i skakning.
Tänkte han på detta, den mäktige tsaren, där han stod och
med entonig röst uppläste sitt budskap till sitt folk? Sökte han
utforska dessa mäns ansikten, som stodo inför honom, att gissa,
om bland dem möjligen fanns någon Mirabeau eller en Vergniaud?
Såg han för sitt inre en Robespierres vålnad uppdyka? Då
ceremonien var öfver, anmärkte han, att några af kaftanerna, som
deputeradena för bondeståndet buro, icke voro nya. Detta var allt,
som ådragit sig hans uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
