Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kejsarinnan Alice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbakadragenhet för att efter hennes förmälning blifva presenterade
för henne, harmades bittert öfver det högdragna, ringaktande sätt,
hvarpå de af henne blifvit mottagna. De blefvo genast hennes
fiender och sparade aldrig på sitt klander, hvilket var så mycket
olyckligare, som det var mycket i hennes sätt att klandra.
Bland annat som väckte anstöt var den unga kejsarinnans vana
att nämna hvarje sak vid dess rätta namn och att angifva det skäl
hon ansåg sig hafva för att göra så eller så. Sålunda beslöt hon
till exempel att till sina baler inbjuda endast damer med oförvitligt
rykte, och för att hindra alla svarta får att komma in i hennes
salonger lyssnade hon till allt möjligt skvaller angående societeten i
hufvudstaden. Efter mer eller mindre omsorgsfull pröfning lät
hon gifva sig listan å inbjudningarna till nästa hofbal och strök med
egen hand namnen på alla, som hon ansåg lämpligt att utesluta.
Resultatet blef olyckligt. Blott några få, hufvudsakligen äldre,
damer infunno sig. I Petersburg var man ursinnig, och harmen
tog sig högljudda uttryck. Och skandalen tog verkligen
sådana proportioner, att kejsaren slutligen beslöt sig för att låta sin
mor, såsom hon förr brukade, se igenom listan på dem som skulle
inbjudas till palatset. Såsom förevändning härtill angaf han, att
hans gemål ännu icke var bekant med alla de invecklade
förhållandena inom hufvudstadens förnäma värld.
Man måste emellertid vara rättvis och erkänna, att den unga
kejsarinnan mötte många svårigheter i sitt dagliga lif. Främst
bland dessa var den underordnade ställning till hvilken hon fann
sig hänvisad. Änkekejsarinnan var ytterst populär och ofantligt
afhållen och tyckte för öfrigt icke om att spela andra fiolen, där hon
i så många år fört spiran. Utan krus sköt hon sin sonhustru åt
sidan, och i stället för att fästa dennas uppmärksamhet på
hennes missgrepp förstorade hon dessa och begagnade sig däraf för
att hålla fast både makt och ställning.
Hon stod i spetsen för alla uppfostringsanstalter och
välgörenhetsinrättningar i landet, men ville icke släppa ifrån sig den minsta
del af detta mödosamma värf till Alexandra Feodorovna, som å sin
sida ifrigt längtade efter att få visa sig nyttig, och som,
misströstande om att kunna blifva det på effektivt sätt, försökte hitta på
tillfälle att i samma riktning vara verksam. Hon öppnade ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
