Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kejsarinnan Alice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetssalong för tillverkning af kläder åt fattiga barn och började
med att personligen öfvervaka skötseln af denna anstalt,
uppmanande damer af de högre klasserna att bevista de
veckosammanträden, där hon fungerade som ordförande. Till en
början hade saken framgång, och denna nya »ouvroir», som den
kallades i Vinterpalatset, blef en mötesplats för societeten; men då
hofvet lämnade hufvudstaden för att varaktigt slå sig ned i
Tsarskoje Selo, förlorade societeten allt intresse för detta
välgörenhetsverk. När Nikolaus II och hans gemål kröntes, var
Alexandra Feodorovnas impopularitet redan ett erkändt faktum, och
detta gaf sig till känna vid högtidligheterna i Moskva, då
skillnaden mellan det mottagande hon fick och det, som bereddes
hennes svärmoder, måste hafva stått lika klart för henne som för
alla, som vid detta tillfälle voro närvarande i den gamla
hufvudstaden.
Man får icke tro, att kejsarinnan var okunnig om sin
impopularitet. Tvärtom var hon fullkomligt medveten därom, och i stället
för att hos henne väcka en önskan att göra något för att minska
den, gjorde den henne till och med ännu hårdare, än hon af
naturen var. Hon grämde sig bittert öfver hvad hon ansåg vara
en grym orättvisa i betraktande af de goda föresatser, med hvilka
hon kommit till Ryssland. Denna föreställning, att hon vore
missförstådd, ingaf henne det stolta beslutet att hafva så litet
som möjligt att skaffa med den nation, som så grundligt misskänt
henne och hvars fördomar mot henne hon var för stolt att
försöka skingra.
Missräkningar tycktes vara hennes lott. Fyra gånger hade
hennes förhoppningar att få gifva lifvet åt en tronarfvinge
kommit på skam, enär den ena flickan efter den andra blef henne
född, hvarigenom hennes gäckade lif blef ytterligare betungadt med
det medvetandet, att Ryssland härutinnan kände sig bittert sviket.
För sin gemål hyste hon tillgifvenhet, men ingen verklig ömhet,
och hon förstod aldrig att genom klokhet vinna honom eller genom
sin sympati utveckla de bästa sidorna hos honom; ej heller var
hennes sätt emot honom alltid hvad det bort vara. Hon behandlade
honom snarare som en obeskedlig gosse än som en monark, hvars
förste undersåte hon var. Under de första åren af deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
