Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kejsarinnan Alice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äktenskap berättas det, att hon en afton, då de hade några vänner hos
sig på te i Tsarskoje Selo, och hon kände sig trött och ville draga sig
tillbaka, vände sig till kejsaren och yttrade till honom på engelska,
hvilket språk alltid talas inom kejsarfamiljen, »nej, kom nu, min
gosse; det kan vara tid för mig att gå till sängs». Man kan förstå,
hvilken häpnad ett dylikt språk skulle väcka bland personer,
vana vid all den stränga etikett, som alltid härskat vid hofvet i
Petersburg. De kunde ej fatta, huru en kejsarinna kunde så
glömma sig i andras närvaro som att kalla alla ryssars tsar
»my boy».
Allt detta kan ju tyckas vara bagateller, men i själfva verket
undergräfde det den respekt, för hvilken monarken dittills varit
föremål, och skingrade i väsentlig mån hans prestige, på samma
gång det väckte ursinnig harm mot Alexandra Feodorovna bland
alla gamla anhängare af den autokratiska regimen, till hvars
rubbande hon omedvetet så mycket bidragit.
Olyckorna i japanska kriget gingo Alexandra Feodorovna djupt
till hjärtat och ökade sorgsenheten i ett af naturen tungt sinne;
hon började darra icke blott för sin trons trygghet utan äfven för
den sons, hvilken slutligen efter många års väntan blef henne född
midt under hemsökelser utan like. På detta barn koncentrerade
hon alla sina ömma känslor, och för honom gick hon i ständig
bäfvan. Innan han kom till världen, hade hennes nerver redan
börjat bli angripna.
Kejsarinnans nerver äro visserligen icke friska, och detta bör
tagas i betraktande, när man tänker på eller talar om henne.
Revolutionens ohyggligheter efterlämnade ett djupt intryck i
hennes sinne; hon saknar all fatalism i sin karaktär och lefver i
ständig fruktan att få se sina barn och sin gemål mördade.
Hennes uppjagade natur tager allvarligare än de till och med
förtjäna vissa förhållanden, som omgifva henne, och hon äger ej
nog själfbehärskning att modigt möta hvad helst henne af ödet
kan varda beskärdt. Utan insikt om, att suveräner måste med sina
personer betala de privilegier deras ställning i världen skänkt
dem, tillbringar hon sin tid med att tigga och be sin gemål sätta
sig och sin familj i säkerhet, i stället för att träda fram och modigt
möta de faror, som möjligen kunna hota.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
