Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Mukden och Tsushima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gripit dessa stackars människor. Detta var värre än strid, värre än
att höra kulorna hvissla kring öronen, till och med värre än
granateldens skrällande. Det var en hemsk erinran om det oundvikliga
slutet. Då de hörde suset af de stora, i alla riktningar flaxande
vingarna, var det, som om dödsängeln gäckande och skoningslös
färdades vid deras sida, färdig att hvarje ögonblick rycka bort
människosjälarna.
Det är mig ytterligt omöjligt att gifva en föreställning om alla
de gräsligheter, som inträffade under detta återtåg från Mukden.
Till och med japanerna, härdade som de voro, blefvo rörda till
medömkan af de lidanden som drabbade den ryska armén, hvilken
under så fruktansvärda förhållanden kämpade för sitt lif. Hvad
de stackars offren beträffar, blefvo de till slut fullkomligt slöa och
likgiltiga för sitt elände; allt syntes så ändlöst, så hopplöst, att det
var bäst att lugnt foga sig och öfverlämna åt ödet att bringa
räddning eller död, sak samma hvilket.
Afdelningarna af Röda korset uppförde sig som vanligt med
största hjältemod, men de voro faktiskt lämnade åt sig själfva och
hade endast kärleken till sin plikt att lita till. Ofta hände det,
att hästarna, som voro spända framför vagnarna, som
transporterade de sårade, stupade på vägen, och genast föllo soldaterna öfver
och uppåto dem till och med råa, med god smak. Då flyttade
systrarna och läkarne öfver sina skyddslingar till andra fordon och
ofta drogo de dessa själfva fram med rep, tills de kunde träffa på
andra djur att föra dem vidare. Tappra män, som skådat andra
slagfält och voro vana vid krigets ohyggligheter, blefvo hvithåriga
och åldrades under dessa förfärliga dagar, och när allt var slut,
ville de aldrig tänka på eller höra dem omnämnas.
Då de sista kvarlefvorna af denna armé, som man utlofvat så
många segrar, åter hunnit samlas och något ordnas, beslöt sig
general Kuropatkin för att lämna den post han beklädt och det
ansvar han aldrig kunnat fatta, emedan han aldrig insåg dess
betydenhet. Han skref till kejsaren och anhöll att bli entledigad från
sitt befäl, framhållande att han varit så olycklig i sina företag, att
han fruktade att armén förlorat förtroendet till honom. Men
då han så talade, smickrade han sig själf. Armén hade icke förlorat
förtroendet; något sådant hade den aldrig haft till hans lämplighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
