Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tsarevitjs födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blef en oerhörd uppståndelse, och man undrade hvad som
kunnat förmå denna älskliga, högtbegåfvade och intagande unga
flicka att begå ett så hemskt själfmord. Här och hvar kunde
man få höra mörka anspelningar och fruktansvärda anklagelser
riktas mot fängelsemyndigheterna, som drifvit henne att genom
det enda sätt, som stod till hennes förfogande, söka befrielse
från vanära och lidande.
Omedelbart efter hennes begrafning ägde stora
demonstrationer af studenter rum framför Kasankatedralen, och bland
allmänheten utdelades massor af plakat innehållande detaljerna
vid denna förskräckliga död.
Den sensation denna väckte liknade den, som grep ryska
samhället då Vera Zassulitj under Alexander II:s regering sköt på
prefekten i Petersburg general Trepov. Detta attentat var
inledningen till ett nytt skede i den revolutionära rörelse, som
slutade med kejsarens mord. Fröken Vietrovs själfmord inledde
det senare skede, ur hvilket den revolution skulle utbryta, som
år 1905 kräfde så många offer.
Efter denna sorgliga tilldragelse återvände icke lugnet i landet.
Studenter och universitet blefvo verksammare än någonsin i sina
försök att utså missnöje bland arbetareklasserna, särskildt inom
fabrikerna, där de anarkistiska idéerna vanligen finna den bästa
jordmånen. Regeringen dummade sig som vanligt: antingen
insåg den icke faran, eller insåg den henne för sent, eller också
såg den faran där den alls icke fanns. Den antastade onödigtvis
unga pojkar, som blifvit förledda af sina kamrater och som voro
komplett ur stånd att rubba den allmänna ordningen, men lät
rörelsens farligaste ledare, som lyckats afvärja de mot dem riktade
misstankarna, gå fria. Polisen gick skändligt tillväga vid sina
undertryckningsåtgärder. Viss om tsarens beskydd, började den
på det obarmhärtigaste inskrida mot hvarje yttring af den
allmänna meningen, då den inbillade sig, att denna var riktad mot
dess egen myndighet, och den hade ingen hänsyn till deras person
eller ställning, den fann lämpligt angripa. Sålunda råkade en
högtstående general, som innehade det viktiga förtroendet att
förvalta kejsarfamiljens enskilda förmögenhet, furst Vjasemskij,
passera den midt emot Kasankatedralen liggande öppna platsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
