Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tsarevitjs födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan polisen sökte skingra några grupper af studenter, som
där samlats med anledning af begrafningsmässan för en af deras
kamrater. Han blef så upprörd öfver det brutala sätt, på hvilket
polisen sökte skingra folket, att han grep in för att få slut därpå.
Genast anförde chefen för ochranans hemliga polis klagomål
hos kejsaren, hvilken, utan att ens höra på furst Vjasemskijs
förklaringar, afskedade denne från hans post och befallde honom
ögonblickligen resa till utlandet, förvisande honom från
hufvudstaden utan att ens låta honom försvara sig.
När kriget med Japan utbröt, insåg man att, hur det än
komme att sluta, det elände det skulle få i släptåg, äfven om
segern följde de ryska vapnen, skulle icke blott lämna stoff till
missnöje, utan äfven tjäna till uppmuntrande af
revolutionspartiet. Därför blefvo stränga åtgärder oftare vidtagna än förut.
Inrikesminister vid denna tid var herr Plehve, en man väl
bekant för sin despotiska karaktär, och hvilken länge varit chef
för den hemliga politiska polisen, innan han blef medlem af
kabinettet. Han var måhända den mest hatade människa i hela
Ryssland, och till viss grad förtjänade han ovilja och förbittring
af en allmänhet, som han skoningslöst förföljde, när helst han
kunde upptäcka minsta tecken till meningar, som icke
harmonierade med dem han förfäktade. Under hans tjänstetid blefvo
otaliga människor landsförvisade eller insatta i fängelse; många
blefvo i hemlighet hängda inom gårdarna till de olika fängelserna,
där de voro inspärrade; och samveten och individer blefvo skrämda
icke till undergifvenhet, utan till tystnad.
Men med alla sina fel var Plehve åtminstone en hederlig man, en
samvetsgrann man och icke någon smickrare. Han visste, att han
skulle komma att blifva mördad, men han skulle icke hafva tagit
ett steg för att undgå den fara han insåg ständigt hängde öfver hans
hufvud. Han var obeveklig, när det gällde att uppfylla hvad
han ansåg som sin plikt, men han skulle ej kunnat säga en osanning
för att vara sin herre till behag eller vinna någon personlig fördel.
Hans sarkastiska kynne och bristande hänsyn till andras känslor
måste dock skapa honom fiender till och med bland hans
ämbetsbröder, hvilka sannerligen icke försummade något medel att
undergräfva hans inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
