Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Revolutionens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för familjens öfverhufvud och som led af den stora bristen att
tro sig hafva principer, medan han endast hade lidelser, fattade
icke hvilken allvarlig kris hans land nu undergick. Han inbillade
sig, att han genom att hänga några människor och landsförvisa
en hel mängd andra skulle kunna kufva de revolutionära
tendenser, hvilka, såsom han nödgats erkänna, började allt mer och
mer gripa omkring sig, icke blott bland de lägre utan äfven inom
de högre lagren af samhället.
Han var af naturen en modig man, vida mer än sin brorson och
svåger, kejsaren, och han föraktade de hotelser, som dagligen
riktades mot hans person. Emellertid antogo dessa hotelser
mot slutet af år 1904 sådana proportioner, att det ansågs rådligt,
att storfursten och hans gemål flyttade öfver från
guvernörspalatset, där de bodde, till Kremlin, och storfurstinnan,
uppskrämd af allt hon erfarit, och som hört, att hennes närvaro vid
hans sida skulle skydda hennes gemål för hvarje mordförsök mot
honom, var angelägen om att följa honom öfverallt. Men en
morgon blef hon hindrad, och, liksom för att visa, att hon varit
hans skyddsängel, blef Sergius Alexandrovitj då mördad.
Ett kors är nu rest på den plats, där han blef söndersliten, och
påminner världen om detta fega brott. Det kan vara
öfverflödigt att upprepa de pinsamma detaljerna därvid, eller hurusom
hans stympade kvarlefvor under tre dagar blefvo hopplockade
(ett finger hittades på taket af arsenalsbyggnaden). De, som
först kommo fram till stället där katastrofen inträffat, kunna
ännu icke i dag utan rysning tala om hvad de fingo se. En
likbår blef i hast anskaffad, ingen vet hvarifrån, och på denna lades
de rester det varit möjligt plocka upp; och medan detta skedde,
såg man en kvinna, barhufvad och med en blå kappa kastad öfver
axlarna, komma springande till stället, där katastrofen ägt rum
och kasta sig ned och knäfalla vid båren. Det var storfurstinnan
Elisabeth Feodorovna, som, då hon fått höra knallen af
explosionen, skyndat till för att se hvad som händt.
Modigt följde hon soldaterna, som långsamt buro den mördade
storfurstens jordiska kvarlefvor till Kremlin, och hennes
sinnesstyrka i detta pröfvande ögonblick väckte allas beundran, som
voro vittnen därtill. Hon fann mod att genast afskicka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
