Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Revolutionens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara väl underrättade, försäkrade sina vänner, att hvad arbetarne
egentligen fordrade var kejsarens tronafsägelse och republikens
införande. Otaliga rykten gingo i staden, och alla, som tillhörde
de högre samhällsklasserna, gingo i ständig ängslan och vågade
knappt lämna hemmet. Denna allmänna oro underhölls
sorgfälligt af regeringens agenter för att kunna försvara de åtgärder,
den ämnade vidtaga för att återställa en ordning, som ännu icke
blifvit störd.
Å andra sidan var änkekejsarinnan den enda, som förhöll sig
lugn och som icke ville gifva efter för den skräck, af hvilken alla
tycktes hafva blifvit gripna. Hon vägrade lämna hufvudstaden
och visade sig offentligt, som om ingenting var å färde. Först
då kejsaren sände henne en bestämd befallning att draga sig
undan, samtyckte hon att lämna Anitjkovska palatset och resa
till sitt slott Gattjina.
Nikolaus II misstog sig fullkomligt, då han erfor arbetarnes
afsikt att söka få ett personligt möte med honom och för honom
framlägga sina klagomål och önskningar. Då han fick veta, att
alla försök att skingra massorna, som voro i begrepp att tåga till
Vinterpalatset, strandat, fick han den föreställningen, att
revolutionen stod för dörren, och hade blott en enda tanke: att komma
undan faran. Midt i djupaste natten blef ett tåg i hast
iordningställd^ och han flydde till Tsarskoje Selo med gemål och
barn utan att ens taga sig tid att samla ihop sina papper, och
Alexandra Feodorovna måste lämna allting efter sig, t. o. m.
kläder och linne.
Visst är, att om någon funnits, som kunnat intala tsaren att
besluta sig för att ställa sig ansikte mot ansikte med folkmassan, skulle
Nikolaus II blott genom att visa sig hafva lugnat demonstranterna.
Den ryske bonden hyser ännu i sitt hjärta vördnad för tsarens
person, och ända intill den nuvarande regeringen har han lärt
sig betrakta honom som den far, till hvilken man alltid i nödens
stund kan vända sig. Och denna januaridag, då hufvudstadens
arbetare och pöbel tågade mot Vinterpalatset, fanns det
sannerligen icke en enda i denna stora skara, som icke skulle kunna
säga monarken, att han var redo att gifva sitt lif för honom och
hans ätt. Icke en enda hade någon tanke på uppror, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
