Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Revolutionens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna tanke senare uppstod, så var det, då stenläggningen på
torget framför Vinterpalatset blifvit färgad med blod.
Medan alla ryssars tsar flydde från hufvudstaden med sin familj,
hade äfven arbetarne, som vållade denna panik, tillbragt en
sömnlös natt. Genom Gapons uppmaningar hade de låtit förmå
sig att tåga till Vinterpalatset. Han hade förklarat för dem, att
den bäste, de kunde framlägga sina bekymmer för, vore kejsaren,
deras »lille far», som älskade sitt folk, som helt säkert skulle höra
på dem och göra allt han kunde för dem. De hade anträdt den
väg, som för så många skulle bli vägen till döden, sjungande
nationalhymnen och med en stor bild af tsaren, som de buro
framför sig såsom ett slags sköld. Icke ett enda hinder mötte
dem på deras väg, ingen polis fanns där, som hindrade dem att
komma fram. Det tycktes, som om man kommit öfverens om
att låta dem få passera, och uppmuntrade af de gynnsamma
förhållanden de öfverallt funno, trodde de mer än någonsin de
försäkringar, som gifvits dem af Gapon, hvilken gick i spetsen för
dem, att de skulle bli mottagna af kejsaren. Då tåget nådde
torget framför Vinterpalatset, fann det plötsligt detta besatt af
kosacker.
Det påstås, att en officer, som följt tåget, lyckades komma in
i palatset, där storfurst Vladimir höll sitt krigsråd, och försökte
intala denne, att det bästa han kunde göra vore att upplysa
folkmassan om att kejsaren icke vore i staden och uppmana folket
att skingras. Men därom ville storfursten icke höra talas. »Nej,
straffade måste de bli», sade han och gaf därpå befallning att
skjuta.
Under tiden började arbetarne, som visste om intet, ropa att
de ville se tsaren, sin »lille far». Något svar fingo de icke, någon
varning gafs icke, och plötsligt, innan massorna kunnat göra sig
reda för hvad som skedde, fattade trupperna gevären och sköto
ned så många af de nu uppskrämda människorna de kunde.
Det vore fåfängt att söka beskrifva den panik, som nu följde.
Efter några ögonblick, sedan krutröken skingrats, befanns torget
betäckt med lik och sårade män, kvinnor och barn. Gång på
gång sköto soldaterna, och då massorna, skräckslagna, flydde åt
alla håll, förföljdes de af ridande kosacker, som jagade dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
