Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Fred med Japan, krig hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bördan af sitt ansvar, visade han sig alldeles lugn, fast och fullt
besluten att icke vika en tum från sina anspråk, medan han i
själfva verket inom sig darrade vid tanken på hvad som skulle
inträffa, om han blef tagen på allvar och japanerna visade sig
lika bestämda, som han låtsades vara. Ännu mer fruktade han,
att dessa skulle kunna från Mandschuriet erhålla meddelanden,
som satte dem au fait med hvad som pågick inom ryska armén,
om hvars verkliga känslor han var blott alltför väl underrättad.
Under ett samtal, som han hade med kejsaren, då han efter
sin återkomst af denne blef mottagen i Tsarskoje Selo, talade
han fritt och öppet med monarken och undanhöll icke för
honom nödvändigheten af eftergifter för allmänna meningen
och att bevilja vissa fri- och rättigheter, innan dessa blefvo
af massorna kronan aftvingade. Han fäste kejsarens
uppmärksamhet, på den stora spridning de revolutionära idéerna vunnit
inom armén, och det missnöje, som starkt rubbade dess
plikttrohet och lydnad, icke blott mot dess chefer utan äfven mot
tsarens egen person.
Ej heller stack han under stol med den fara, som öfverallt
lurade, färdig att vid första tillfälle bryta ut. Slutligen anhöll han
hos Nikolaus II att få uppgöra det förslag till reformer, som
skulle tillmötesgå landets kraf, hvilkas beviljande skulle lugna
allmänna meningen och åtminstone afleda dess uppmärksamhet
från den kritiska hållning den ständigt intagit, icke blott med
afseende på regeringen utan äfven rörande suveränens
handlingar.
Kejsaren åhörde Witte, samtyckte till hans förslag och tycktes
öfvertygad. Såsom vanligt, rådgjorde han sedan med andra
och blef af dem i deras tur lika öfvertygad, när de sade honom,
att han icke borde tänka på några slags reformer, att alla
eftergifter vore ödesdigra för den monark, som samtyckte till sådana,
och att Ryssland icke vore moget för ett konstitutionellt
styrelsesystem.
Denna strid mellan olika meningar räckte några dagar, under
hvilka ingen visste hvad som skulle komma att ske. Under tiden
började jäsningen i landet antaga fruktansvärda proportioner,
och från det aflägsna Mandschuriet ingingo fortfarande nedslående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
