Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Första och andra riksduman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra fulla af hat; somliga ärligt troende på möjligheten att kunna
vara sitt fosterland till gagn; andra endast drömmande om att
störta den myndighet, under hvilken de så otåligt och knotande
lefde. Ärelystnad, snikenhet, törst efter makt, längtan efter
hämnd — allt fanns där, och olycksbådande tedde sig för åskådaren
denna syn, kanske därför att dessa människor sutto tysta och
orörliga och endast blickade rakt framför sig med ögon, som mera
tycktes se in i framtiden än på hvad som försiggick omkring dem. Det
var det stora ögonblicket i en nations lif, det som afgör dess slutliga
öde, och ehuru alla anade, att så var, tycktes ingen fullt fatta det,
måhända därför att man aldrig kan förstå betydelsen af de
tilldragelser, vid hvilka man är åskådare.
De deputerade samlades långsamt och föreföllo skäligen tafatta.
I ett hörn höllo sig i en klunga prästerna i sitt långa hår och
böljande skägg, sina olika färgade kaftaner, och deras pittoreska
gestalter ådrogo dem allmän uppmärksamhet. Nära intill dem stodo
bondemedlemmarne i sina långrockar, af hvilka några icke ens voro
nya, såsom kejsaren anmärkte till en herre i sin uppvaktning, och
tittade intresseradt på allt hvad de sågo och tycktes icke veta hvarför
de voro där. Vidare såg man socialisternas representanter, hvilka
oafbrutet hviskade med hvarandra och slungade hotfulla blickar
mot den del af salen, där de till öppningsceremoniens öfvervarande
inbjudna damerna sutto och pratade utan att tyckas ägna någon
vidare uppmärksamhet åt de deputerade, där de långsamt tågade
förbi dem för att intaga sina platser. Den öfvermodiga ringaktning,
hvarmed dessa nationens representanter betraktades i hofkretsarna,
var påtaglig och väckte en känsla af att den komedi, som nu skulle
gå af stapeln, mycket snart skulle kunna bli förbytt till drama och
sluta i tragedi.
Slutligen hördes ceremonimästarens staf bjuda tystnad, och
kejsaren jämte sin gemål och sin moder inträdde i salen, åtföljd af
kejsarfamiljens öfriga medlemmar. Processionen, som gick före
honom, erinrade om den dag för länge sedan, då han före sin
kröning intågat i Moskva, äfvenledes under utvecklande af sitt lysande
hofs hela pomp och ståt. Men nu var luften en annan. Då hade
nationen hälsat honom med stormande jubel, äfven nu hurrades
för honom; ropen voro desamma, men tonen var en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
