Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Dynastiens trehundraårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro där. Trupper bildade häck utmed de gator kejsartåget
passerade. Men deras hurrarop var det enda, som afbröt
tystnaden på dessa gator, ty massan af folket höll sig borta. Utom
några få utvalda, polis och soldater funnos där inga af nationen,
hvilken sålunda tyst tog afstånd från att deltaga i
högtidligheterna. Kejsaren själf såg blek och allvarlig ut. Han åkte i
öppen vagn och hade sin lille son vid sin sida, och då han gick
in i katedralen, tog en kosack af eskorten gossen i sina armar
och bar in honom i kyrkan, där man satte honom på en stol
bredvid modern. Det var en obeskrifligt sorglig syn, emedan det
bevisade sanningen af hvad som hviskats alltsedan hösten, att
tronföljaren fortfarande var sjuk. Där han satt med sitt hvita,
smala lilla ansikte, med ögonen ängsligt blickande omkring på
hela detta haf af människor, som omgaf honom, och helt och
hållet upptagen af det ovanliga skådespel han hade framför sig,
gjorde den lille gossen ett beklämmande intryck på åskådarne
i kyrkan, och mången moder bland de närvarande damerna
suckade, när hon såg honom, och mumlade för sig själf: »Stackars
liten, så synd det är om honom och så sorgligt för föräldrarna!»
Medlemmarne af kejsarfamiljen, hvilka kommit till kyrkan
före kejsaren, bugade sig djupt, då denne inträdde genom den
stora ingången. Patriarken af Antiochia, som särskildt för
detta viktiga tillfälle rest till Ryssland, gick fram, omgifven af
präster, munkar, biskopar och medlemmar af det högre
prästerskapet, hvars fladdrande hår, långa skägg, guldbroderade dräkter
och juvelprydda mitror bidrogo att öka det pittoreska i
skådespelet. Hvarthelst man vände sig, hvilade blicken på broderade
uniformer, blänkande harnesk, damer i långa, hvita spetsar och
ikoner, som strålande af diamanter och ädla stenar glänste fram
i halfmörkret i den stora katedralen. Korsångarna intonerade
den för dagen komponerade hymnen i dämpade ackorder, som
småningom stego allt högre och högre, medan Nikolaus II och
hans gemål, knäböjande inför patriarken, ur hans händer
mottogo vigvattnet, som han räckte dem, och kysste korset, hvarmed
han välsignade dem.
Därpå togo de plats under den röda tronhimmelen, som till
deras ära blifvit rest midt emot altaret och där de framför sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
