Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Dynastiens trehundraårsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lampor, som vid mörkrets inbrott tändes, tillfället till ära.
Hurrarop, sådana som dylik grannlåt alltid framkallar, hördes, det är
sant; men någon uppriktig entusiasm förspordes ej. Och när
tsaren två dagar senare på den bal, som Petersburgs adel gaf till
hans ära, svarade på de trohets- och lojalitetsförsäkringar,
hvarmed han hälsades, verkade själfva tonen i de ord han yttrade
föga öfvertygande. Sant är att kejsarhymnen sjöngs såsom svar
på monarkens tal, och kanske sjöngs den med kläm och värme,
såsom man kan vänta sig af en sådan kultiverad församling.
Men man kände på samma gång, att denna värme var
framkallad af omständigheterna, icke att den var framsprungen ur en af
dessa inspirationer, som ibland förekomma i en nations lif och
samla den i en tanke och ett hopp.
Orden, med hvilka den Allsmäktige högtidligt anropades att
skydda tsaren, klingade nästan som trots, men genom en
sällsam ironi, sådan som ofta förekommer i lifvet, tycktes de blott
passa alltför väl för den nuvarande situationens kraf, ty aldrig,
tro mig, aldrig i Rysslands hela historia har en suverän varit mer
i behof af den Allsmäktiges beskydd än hans majestät Nikolaus
II, kejsaren och själfhärskaren öfver allt Ryssland, nu är i detta
nittonde år af sin sorgliga och olyckliga regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
