Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Kronan bland takstolar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår hjelte i trappan tittade nu upp ånyo och
såg en massa af ädla stenar tätt utbredda öfver och
fästade vid en fyrkantig svart tunn dyna, gnistrande
liksom stjernor på nattlig himmel.
”För några år sedan lät jag värdera dem”,
tillkännagaf kommissarien, ”och deras lägsta värde går
till samma summa, som den andra fickan ihnehåller.”
”Ja, sköna, herrliga äro de”, utgjöt sig den
svarte beundraren; ”men skönare, herrligare blifva
dock diamanterna i den lifsens krona, som en gång
skall stråla kring din tinning, du den frommaste bland
christne!”
”Ve mig! jag har varit en stor syndare!” suckade
gubben ånyo med nedböjd hjessa.
”Lycklig den som kan saga: jag har varit!”
förklarade vännen och själasörjaren; ”salig den till
hvilken frälsaren säger: i dag skall du vara med mig i
paradis!”
”Ja, jag känner det, jag känner det i djupet af
min själ, att jag skall få evinnerligt lif!” yttrade den
gamle med den vanliga tvärsäkerheten hos våra
methodister och läsare.
”Din tro hafver frälst dig, och du skall sitta på
gud faders högra hand vid Jesu sida”, försäkrade den
svarte med blicken mot höjden och fingrarna på
diamanterna.
”Dyraste broder, räck mig plånboken med hvad
dertill hörer”, bad kommissarien; ”det är tid på att
gå till hvila ... jag är mycket sjuk och svag.”
Den svarte stoppade tillbaka juveldynan och
lemnade plånboken till gubben, som derefter ånyo höjde
sig till takstolen, hvaruti den dyrbara skatten snart
försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
