- Project Runeberg -  Kråknästet. Berättelse ur Stockholmslifvet /
28

(1849) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Kronan bland takstolar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Ack hur skön skall ej dens arfvelott blifva i
ett tillkommande lif, som använder denna verldens
timliga goda till utförandet af hans verk som oss
sändt hafver”, uttryckte sig den svarte; ”ack, det är
i denna stund som såge jag himmelen öppnad öfver
ert hufvud”, tillade han, med blickarna djupt fästade
vid det ställe af takstolen, der plånboken försvunnit.

Vår hjelte i trappan, för hvilken ingenting af
hvad som sades och gjordes gått förloradt, hade vid
några tillfallen känt sig fattad af vidskepelsens
demon. Saken var den, att understundom och då
lyktans sken spred sig djupare inåt vinden, hade han i
bakgrunden deraf tyckt sig förmärka ett
menniskohufvud, som höjde sig öfver en hög af gamla
söndriga möbler och annat skräp. I början höll han det
för en synvilla, men i det ögonblick farbrodern
gömde plånboken, vid hvilket tillfälle den svarte, som
emottagit lyktan, höjde densamma öfver sitt hufvud
för att få sjelfva förvaringsrummet för skatten något
tydligare i sigte, såg vår hjelte ånyo samma hufvud
men denna gången tydligare än förut. Han kunde
någorlunda urskilja anletsdragen, bleka som ett liks,
och såg ett långt svart hår, likt ett fruntimmers, som
flöt ner på begge sidorna af samma ansigte.

Vid vår hjeltes ålder är man vanligtvis oförskräckt
i den verkliga farans stunder; men deremot så lätt
fallen för vidskeplighet, ty man står ju ännu helt
nära barndomens och sagans dagar. Det är först vid
inträdandet af den mognare åldern som vidskepelsen
småningom förtunnas och slutligen upplöses, utan
att man just blir lyckligare för det.

Hvad var det väl för ett hufvud som på detta
ställe uppenbarade sig för yngligen? Hade det ej all
sannolikhet för sig, att detta hufvud tillhörde en kropp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakrak/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free