Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig till den af Kant inslagna riktningen inom
speculatio-nen, som i det kimskapsegande medvetandet sjelft fann
principerna för objektiv kunskap. Men den
transcenden-tela idealism, som hos Kant framträdde, var ej fullt
motsvarande sitt begrepp ; den var behäftad med vissa
realistiska antaganden, hvilka Höijer ej kunde godkänna,
hvadan han yrkar, att ordet transcendentel med rätta
kan tilläggas endast den slags kunskap, den filosofi eller
det system, som verkligen innehåller objektivitetens
förklaring eller ger svar på frågan, huru vi i allmänhet
kunna ega kunskap. Detta är nämligen filosofiens högsta
problem, och Kants betydelse är att hafva häri sett och
angifvit filosofiens egentliga objekt. Men med denna
vändning synes det, som om filosofien enligt Höijer skulle
vara inskränkt till en blott kunskapstheoretisk
undersökning, och att de frågor, som af ålder blifvit räknade
såsom tillhörande filosofiens område, nog godtyckligt
blifvit åsidosatta. Dock bör härvid observeras, att det
nyväckta filosofiska intresset var vid denna tidpunkt så
öfvervägande riktadt på denna kunskapstheoretiska
fråga, att hon, ehuru endast preliminär, gerna identifierades
med filosofien sjelf. Detta utgör en anledning, hvarföre
hos Höijer, liksom hos Fichte, det kunskapstheoretiska
och metafysiska problemet sammanfalla till ett enda.
Den egentliga grunden ligger i den korrigering af Kants
realistiska antaganden, som han i likhet med Fichte gör.
Kriticismens hufvudsakliga brist såg han i antagandet af
utom medvetandet varande uDinge an sich", hvilka
likväl skulle gifva innehåll åt medvetandets eljest tomma
former. Detta realistiska antagande vederlägger han dels
genom grunder, hemtade från Kant sjelf, enligt hvilken
all möjlighet ligger inom oss, dels genom de
anmärkningar, han riktar mot Realismen i det bela. Han
sammanfattar dem hufvudsakligen i följande punkter. Först
och främst felar realismen deri, att medvetandet och fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
