Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
heten på denna ståndpunkt äro omöjliga att fasthålla,
och den motsats, som förefinnes mellan förnimmelse och
objekt, kan ej ur objektet förklaras. Ingen filosofi, som
uppoffrar friheten, kan vara sann; jaget är höjdt öfver
naturnödvändigheten. Vidare förklaras tingen och
verkligheten af tingen och verkligheten, det blir en
uppenbar cirkel. En tredje anmärkning måste ännu mer vara
egnad att blotta realismens motsägelser och är isynnerhet
afgörande för kritiken af Kant. Höijer uppkastar
nämligen den frågan: hvad är det för en realitet, som ej är
till för en intelligens? Jag kan omöjligt tänka mig en
absolut realitet, d. v. s. en af mig belt och hållet
oberoende verklighet, ty om jag försöker abstrahera bort
alla de predikater från tingen, som beteckna deras
Sür-hållanden till mig såsom förnimmande, så kan jag ej
tänka dess verklighet annorlunda än såsom en möjlighet
att åskådas, så snart en intelligens tillkommer. Men är
nu denna möjlighet sjelf en förnimmelse och kan den ej
tänkas utan en intelligens, så är klart, att jag här
aldrig kan komma ifrån Jaget, eller såsom Höijer
uttrycker det: "jag borttager mitt eget Jag och sätter mig
dock derpå dit såsom åskådare för att se, huru det
sedan skall se ut." Slutligen anmärker han, att på
realistisk ståndpunkt allt sammanhang såväl emellan de
absoluta tingen sjelfva, som mellan dem och de phænomen,
de skola förklara, är obegripligt. Först måste medgifvas,
att allt sammanhang är för oss gifvet i medvetandet.
Nu skall det gifvas ett absolut sammanhang mellan
tingen; men för att komma till mitt medvetande, fordrar
detta ett annat absolut sammanhang, och detta ännu ett
annat i oändlighet. Äfven det causalsammanhang, som
skulle ega rum mellan de för mig gifna tingen och de
absoluta tingen, förutsätter, att de senare äro gifna för
mitt medvetande, o. s. v. Med denna .*rn kritik af an-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
