Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska antydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDSBORG
21
J. P. Talbot säger sig vara den förste hvite
person, som bosatte sig i Reno county. Han kom
till Kansas i januari 1870. Sitt "homestead" lade
han beslag på i juli samma år. Han och
kamraten N. J. Patriks lefnadssaga förtjänar att få
följa med i denna bok.
Talbots biografi och porträtt finnes på sidan
110 i förra volymen. Hans första erfarenheter i
Kansas skildras af honom sä här:
Talbot kom till Rockford, 111., 1868 och
Patrik 1869. Båda träffades sedermera 1870 pä
järnvägsarbete i Emporiatrakten i Kansas. Den
i mars det året togo tre svenska pojkar med sig
en landtmätare, som de betalade $5 om dagen, och
reste ut för att leta ut sig jord i närheten af Cow
Creek, där Hutchinson nu är beläget. Ingenting
annat än bufflar och Texashjordar fanns där då.
Talbot uppförde sig en jordkoja och grof sig en
brunn, där nu Main street i Hutchinson är
beläget. Det var bara sex fot till vattnet. Men
som trakten var full af indianer och inga grannar
voro i närheten, så övergafvo de sina "claims" och
gingo tillbaka at öster en tre mil, där de slogo sig
ned. De fingo bara 80 acres, emedan nu
järnvägen hade fått "land grant". Då fru Talbot
senare kom dit ut, satt hon första natten på en
mjölsäck i vagnen, och Patrick och Talbot sutto en i
hvardera ändan af åkdonet med laddade gevär
för att hålla vakt. Kopojkarna från Texas voro
farligare än indianerna. Bufflarna trängdes äfven
omkring dem, och de fingo lof att skjuta ett skott
nu och då för att skrämma undan dessa.
Strax fru Talbot anländt, blefvo alla de sju
svenska pojkarna sjuka i tyfus eller frossfeber.
En af dem, hennes egen broder, dog. Från
bräder, som Talbot köpt för ett hus, förfärdigades
en kista, och Sven Eskilson begrof honom enligt
ritualen i psalmboken efter sjungandet af några
psalmer. Fastän grafven öfvertäcktes väl med
jord, hade de dock ett förfärligt bestyr med
"coyoterna", som försökte att gräfva upp liket och
väsnades hvar natt för en läng tid.
Patrik hade trettio dollars och skulle fara till
Newton för att köpa något medicin tör de öfriga
sjuka. Hur han bar sig at sä tappade han
plånboken pa något vis i gräset och fick lof att åter-
vända utan medicin och själf sjuk. Fru Talbot
var då den enda i sällskapet som hade pengar. Hon
släppte till sina $33 och en annan for efter
läkemedel för sjuklingarna.
Är 1872 drog Talbot i väg till Wichita och
blef vigd vid sin brud, och Patrik stannade
hemma och vaktade hus och gard, medan de voro i
väg. Fru Talbot och fru Leeberg voro länge de
enda två kvinnorna där på trakten. Det måtte
ha fordrats åtskilligt mod i barmen för att våga
sig ut på det viset.
Patrik och Talbot hade i tankarna att skaffa
sig jord i Lindsborg-nybygget, hvilkets medlem-
X. J. 1’ATKIK OCH III STHU
mar voro med på järnvägsbygge på samma plats
som de. Men man sade dem, att det fanns inte
jord att fa här för dem. Äfven frågade de Jan
i Backa, 0111 det fanns någon utväg att fa gå in i
den här varande församlingen, men han svarade
dem, att det var otänkbart, ty de togo inte in i
församlingen annat än Guds barn. Besök aflades
dock i Lindsborg 1871, 1873, 1876, 1878 och
1879. Orsaken att de voro sä angelägna att
komma till Lindsborg var den, att fru Talbot
varit med i dr Olssons sällskap öfver oceanen, och
det var hon, som drogs oemotståndligt hitåt.
Är 1876 reste herrskapet Talbot till Lindshorg
för att fa döpa två af sina barn. De bundo sina
hästar vid kyrkan, som då var tämligen primitiv,
och Talbot gick ned till staden för att af Daniel
Johnson få reda på pastor O. Olsson. Han var
inte hemma. Johnson tyckte, att det var
dåraktigt att resa sä lång väg för att fä barnen döpta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
