Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dr Olof Olsson som person och pastor. Af fru Anna Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO
LINDSBORG
Några familjer voro bosatta i och omkring
Lindsborg före dr Olssons ankomst. En af dessa
familjer hade ett brädhus, IOXI2 fot, med ett
litet kök vid sidan. Denna familj tog nu emot
dr Olsson med hustru, ett barn, far och mor,
broder och piga. Huru så många kunde rymmas
i ett så litet hus, kunna vi nu för tiden icke
förstå, men på den tiden gick det bra. Så snart det
hanns med, valde dr Olsson sitt "homestead", där
det gillrades upp ett hus af sten. Jag använder
ordet gillra, därför att endast något öfver ett år
efter var det lifsfarligt att ho i det, och det måste
rifvas ned. Så snart som möjligt stiftades också
församling, och kyrka byggdes. Dr Olsson var
själf med och bröt ut sten till kyrka. Väggarna
voro af sten upp till taket, men därefter voro
gaflarna af torf. Taket var af gräs, golfvet var
bara marken, bänkarna af bräder utan ryggstöd.
Predikstol och altarring vill jag icke försöka
beskrifva. Vare det nog med att intyga, att
"skunkar" bodde under dem och visade sig till
vår stora fasa vid själfva högmässan en gång.
I slutet af september 1872 anlände min moder
och jag hit till Lindsborg. Min fader var här
förut och hade förskaffat sig 80 acres "homestead"
och hade därpå uppfört en jordkoja. Vi kände
oss mycket besvikna, ty vi hade ju hört rykten
om att det skulle vara så fint och rart i Amerika,
och vi hade ingen föreställning om huru det skulle
vara i ett nybygge. Vi fingo taga in hos vår
granne, Olof Person. Mor satte sig vid en
höstack och grät och ville inte gå in. Hon ville
genast vända om till Sverige, och far tröstade
henne med att så snart han kunde tjäna pengar
nog, så skulle de resa tillbaka, och därmed måste
hon nöja sig. Vi visste ännu inte, att då far
kom hein från järnvägsarbetet och skulle göra
kojan i ordning till vår ankomst, han slog ihjäl
sex skallerormar därinne. Det talade han om
några år efteråt.
Vi kommo i slutet på veckan, och på söndagen
fingo vi åka med vår granne till
kyrkan. Då vi kommo så långt, att vi
kunde se kyrkan, pekade de på den
och sade: Där är kyrkan. Jag sade
då: Det där ser ut som en gammal
"badstu", och inkomna funno vi, att
det var ännu sämre. Till råga på
eländet var inte pastor Olsson hemma,
utan en man vid namn Lars Norling
predikade. Jag var van att höra
begåfvade och andefyllda predikanter
bland både präster och lekmän, och
komna ut sade jag till mitt sällskap:
"Hafven I inte bättre präster i
Amerika, dä stannar jag inte här länge."
Efter några dagar kom pastor
Olsson till vårt hem och frågade, om jag ville
komma och hjälpa dem. De hade ingen
tjänstepiga för tillfället. Fru Olsson var klen till
hälsan och inte heller van frän Sverige att arbeta.
Familjen hade nyligen flyttat in i det hus, som
ännu står kvar pä Olssons farm. Huset var inte
färdigt. I förstugan var jordgolf och i norra
ändan, där köket och matrummet voro belägna,
där var det intet mellantak, men det blef golf
lagdt i öfra våningen innan vintern kom. Det
var ändå sä kallt, att om jag glömde skopan i
vattenämbaret på kvällen, så frös den fast, så att
jag fick taga en knif och hugga loss den på
morgonen.
De svenska pengarna voro slut.
Församlingsmedlemmarna voro fattiga. Den lilla lön pastor
Olsson skulle ha, fick han nog inte ut. De hade
lyckats skaffa sig kor, så att vi hade mjölk och
smör. Så här såg den alldagliga matsedeln ut:
K V It K AN I UXDSUOUC 1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
