Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dr Olof Olsson som person och pastor. Af fru Anna Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDSBORG
29
smör och bröd och mjölkvälling till frukost, smör
och bröd samt gröt till kvällsmat. För middag
hade vi ju nu något sofvel samt ägg. Några
veckor innan min ankomst hade en liten gosse
dött, en månad gammal. Fru Olsson talade om
vid ett tillfälle, att hon fick 75 cents att köpa
kläder för den väntade, och det var dyrt da. En
trådspole kostade 10 cents och det andra var
därefter. Pastor Olsson svarade sin fru så enfaldigt:
"Han frös dä inte ihjäl, det vet jag." Det var
nämligen i augusti månad, och då fryser inte
någon gärna ihjäl i Kansas. Man hörde annars
aldrig fru Olsson klaga, och jag tänker med
förundran på att vi kunde finna oss i så stora
obekvämligheter som vi gjorde.
Nägra veckor efter jag var kommen i huset,
samlade pastor Olsson sångkören för öfning till
jul. Ingen orgel eller annat instrument fanns,
endast en stämgaffel. Först till jul kom det en
orgel. I sopranen sjöngo fru Olsson, fru Magnus
Carlson, hennes syster fru C. Lindberg och fru
Godtfred. I alten sjöngo G. Lindberg, Carl
Olson, bankir Swensson och sedermera några flera.
Jag skulle också sjunga alt. I tenoren kan jag
inte komma ihåg någon mer än Johnson i 2Öan.
Senare voro hans bror John Liljestrand och
Ludvig Esping tenorsångare. I basen sjöngo dr
Rundström, Sven Björn och pastor Olson. Nu kunde
ingen af oss läsa noter utom dr Rundström och
fru Olsson. Vi begagnade s. k. sifferskrift.
Därför mäste pastorn öfversatta från noter till siffror
i små böcker, och så fick han sjunga med hvar
stämma, tills vi kunde vår part. Denna kör var
i Fremont och sjöng på en fest. Vi åkte i
"lum-bervagnar", och vi sjöngo "Vintern rasat ut bland
våra fjällar", "Hell dig, du höga nord", "Vårt
land" o. s. v. Efter något år kom det flickor
hem, som hade sina föräldrar här, och då slutade
de gifta kvinnorna med att sjunga, sä att det blef
endast ungdom i kören. Dr Rundström sade dä
till pastor Olsson: "Det är allt för mycket arbete
för pastorn. De få lof att lära sig noter." Då
skaffade han en svart tafla och ritade upp noterna
med krita, och vi började att lära oss att läsa, och
det gick ju snart, så att vi lärde så mycket vi
behöfde för att trefva oss fram i hvar sin stämma.
Att läsa gick nog lätt, han lärde oss dem till och
med på latin, men att sjunga rätt var nog värre.
Sedan pastor Olsson tog vård om
Fremont-församlingen, kom också den ungdomen med, och
vi blefvo en ganska stor kör. Då samlades vi för
våra öfningar hos Frans Johnson, för att inte
Fremont-ungdomen skulle ha så långt att färdas.
Vt samlades äfven i prästgården någon gång, ja,
ock i kyrkan. Da vi tröttnade att sjunga,
samtalade han med oss öfver någon bibeltext. När
vi skulle gä hem, förmanade han oss att vara
stillsamma och anständiga på vägen, så att inte nägon
skulle få orsak att säga något klandrande om oss,
och jag tror inte att någon af oss skulle velat såra
honom med sådant. Denna kör var till Salina
och sjöng på ett missionsmöte. Vi lämnade
Lindsborg en söndags eftermiddag efter
gudstjänsten, åkte till Salemsborg pä kvällen och fingo
kvällsmat hos John Thorstenbergs, 40 personer,
och största delen fick äfven stanna öfver natten.
Några af männen fingo gä till grannarna. Deras
bästa rum var bra stort, och hela golfvet blef fullt
med flickor. När vi reste hem, fingo vi middag
hos Brodins. På den tiden var man gästfri, och
tänk så trefligt vi hade. Vi började nu också att
öfva Davids psalmer med musik af G.
Wennerberg, och tänk hvilket arbete detta var för
pastorn och äfven för oss, som voro okunniga i
musik, men det gick. Den första psalmen vi lärde
oss var den 24de. Axel Peterson, som dog för
ett par år sedan här i Lindsborg, sjöng
solopartierna. Vi sjöngo flera psalmer. Den sista var
den t5ode. Men så vi arbetade, innan vi kunde
den, och att inte pastorn tröttnade, var ju ett
under. Kyrkan skulle nu invigas, och det skulle
komma präster från östern. Vår pastor önskade
nu, att vi skulle sjunga riktigt bra, och vi gjorde
nog det bästa vi kunde.
Fru doktorinnan Wahlström i Chicago har sökt
att ur minnet framkalla namnen pa medlemmarna
af kören år 1875. Så här ser hennes lista ut:
Anna (Person) Berg, Mathilda (Sandell)
Sundström, Emma (Sandell) Westblad, Ida (Sandell)
Kaiser, Hannah (Stone) Liljestrand, Augusta
(Stone) Fry, Hilda (Ekström) Ellison, Selma
(Ekström) Wahlström, Hattie (Ahlstedt) Ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
