Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaretiden i Salemsborg och Fremont. Af Carl J. Strömqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
L I X D S B O R G
tusen fot. Taket var af gräs och torf. Då vi
fått mitt hus färdigt, flyttade Ericksons och jag
dit, och så togo vi i med byggandet af hans. Vi
hade öfver 4 mil att gå hvarje morgon och afton,
men gjorde ändå fulla 12 timmars dagsverken.
Vi tyckte då ej att detta var något ovanligt, nu
skulle folk anse det alltför ansträngande.
I februari 1869 kommo flera från Galesburg,
Berlin och Andover. Bland dessa voro C. J.
Brodine, August Frost samt bröderna
Thorsten-berg, hvilka bosatte sig i Salemsborg-trakten. John
P. Rodell var i samma sällskap jämte flera som
bosatte sig i Fremont. Alla voro mindre
bemedlade, mänga fattiga, men det var lätt att få arbete
pä järnvägen, "The Kansas Pacific", numera
Union Pacific, som ock vid denna tid höll på att
färdigbyggas till Denver.
För att kunna uppodla landet behöfdes
dragare, och därtill ansågs oxar lämpligast; de
kostade mindre i inköp och underhåll, ty de kunde
godt reda sig pa det ymniga gräsbetet. Men huru
få pengar till inköp, da de flesta voro fattiga?
Jo, två eller tre köpte ett par oxar, plog och hvad
mera behöfdes tillsammans. En af dem stannade
hemma och plöjde upp land, lika mycket på de
andras som på sitt. De andra gingo ut på arbete,
tjänte pengar och sände hem, sä de
hemmavarande hade att köpa hvad de behöfde. Pa sä sätt
arbetade de i broderlighet; de byttes vid, sä att då
en af dem varit hemma en tid, gick han ut och
af löste den andre, som då gick hem för att sköta
deras arbeten här hemma. På så sätt fingo de
alla litet land uppodladt.
Bland det första man tänkte pä att köpa var
en ko. Här fanns godt bete fritt, födoämnen
voro dyra och ju förr vi kunde skaffa oss egna
höns, svin och fäkreatur, dess förr blefvo vi mera
oberoende i afseende på födoämnen. Den första
mjölsäck jag köpte kostade $10.50 för 100 pund.
Potatis $2.50 busheln, ett pund fläsk 35 cents,
en gallon dålig "kerosene"-olja 50 cents, 5 till 6
pund brunt socker för en dollar, o. s. v. Vi sökte
sä fort som möjligt så hvete, plantera majs och
annat. En mjölkvarn (väderkvarn) fanns i
Sa-lina; den tog hälften af hvetet för målningen,
men vi sluppo betala ut penningar. Det var ej
så många och ej så goda skörde- och tröskmaskiner
då som nu. Min första hveteskörd skar jag af
med lie, och min broder C. J. och jag tröskade
ur säden med slaga. Många andra gjorde
sammaledes.
Den första tröskmakin här omkring var från
Salina. Det kostade 15 cents busheln i
tröskare-lön, och vi själfva hade att skaffa och betala alla
män, som behöfdes utom tröskaren och två andra,
som voro med honom. Han "satte" ej maskinen
för mindre än $15. En af mina grannar betalte
de $15 för att få maskinen satt; han fick trettio
(30) bushels hvete, körde det till Salina och fick
50 cents busheln. Han skrattade själf åt att det
kom så jämnt ut att betala tröskarelönen. Detta
var ju i början; det blef bättre år för år.
Våra nybyggare voro ej några kleniiga mesar,
som fruktade möda och ansträngning. Jag vill
nämna ett exempel: Jag mötte en gång Olof
Erickson; han kom då från Salina, bärande på
ryggen en "wash-tub" och uti den en mjölsäck,
en skinka fläsk, en kerosene-kanna samt kaffe,
socker m. m. och ofvanpå detta ett vattenämbar,
framför sig hade han ett så kalladt "brunnshjul
och hink", allt sammanbundet öfver axeln med ett
rep omkring 50 fot långt. Repet var för att
hämta upp vatten ur hans nyss färdiggräfda
brunn. Detta bar han från Salina till sitt en half
mil öster 0111 nuvarande staden Marquette belägna
hem, cirka 40 mil. Pa den tiden var det svårt
för dem som ej hade egna dragare att få bud till
staden, så de nödgades ibland att gå till fots till
Salina för att köpa det nödvändigaste. Det var
på hemvägen af en sådan "lustresa" jag träffade
Erickson. Ett annat exempel: "Hör du, John,
kan du låna mig din bräck-plog för en dag? Jag
har en liten strippa jag ville sluta, och min plog
gick sönder och jag har nu ej tid att få den lagad."
Svar: "Gärna, du kan komma efter den när du
vill, den står där borta." "Tack, då tar jag den
med mig nu." "Men du har ju intet att köra
den pa." "Inte vill jag sinka tid med att sätta för
oxarna för det." Lägger så plogen på axeln och
gar, biir den åter pa samma sätt, då han slutat.
Jag kunde från min egen erfarenhet berätta
mycket, men det föregående må vara nog att gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
