Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Församlingshistorik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
LINDS BORG
att klandra, intresserar man sig mer för än det
som man inte alls bryr sig om.
Lindsborg och Bethany äro oåtskiljliga. Den
ene kan inte lefva utan den andre. Dör Bethany,
sa följer Lindsborg i grafven, och samma blir
förhållandet med läroverket, om samhället skulle gä
omstyr. Hvarje gumma i vår stad diskuterar
läroverksförhållandena. Barnen pä lekplanen
diskutera lärarnas duglighet och styrelsens visdom.
Ja, president, lärarekår och studentskara fa finna
sig uti att blifva dissekerade vid nästan hvilket
samkväm som helst i hela denna dal. Man har
täflat om i hela konferensen att få blifva
direktionsmedlem på läroverksstyrelsen, fastän man
varit medveten om att denna organisation haft
mycket svåra uppdrag att utföra.
Samhället har från början varit ultrapietistiskt
konservativt, och fä, om ens någon, plats bland
landsmännen i detta land kan i fråga om kristligt
allvar mäta sig med Lindsborg. Dr Olsson var,
som hvar och en vet, en varm pietist, och det folk
som han hade i sällskap hit likaså. Läroverket
däremot har från början intagit en liberal
hållning. Det har varit så kändt i hela landet. En
del hafva fröjdat sig häråt och andra hafva sörjt
däröfver. I dalen är nog den allmänna åsikten
den, att liberaliteten varit alltför stor. Detta
förhällande förklaras delvis däraf, att
studentskaran vid Bethany alltid bestått af mänga, hvilka
hvarken varit svenskar eller lutheraner. Ibland
har antalet af dessa, som icke varit lutheraner och
svenskar, öfverstigit antalet af dem, som tillhört
vårt folk och vår kyrka. Bland lärarna har det
äfven ständigt funnits ett antal, som icke tillhört
vår kyrka.
Lärarnas antal har uppgått ibland ända till
öfver fyrtio och studentantalet somliga år ända
till i,(xx). Dessa hafva umgåtts med vårt folk
här på trakten och lämnat sitt intryck på
samhället. Vi anse tämligen allmänt, tror jag, att detta
har varit till samhällets förmån. Det kristliga
allvar, som hittills gifvit sig tillkänna inom
samhället, har äfven återverkat på studentskaran, så
att den nog inte skulle varit hvad den varit utan
detta hälsosamma inflytande.
Synnerligen har samhället gagnats af det
musikaliska inflytandet från skolans Messiasöfningar,
fester och musikaliska prestationer af alla slag.
Världens alla förnämsta förmågor inom musikens
och sångens såväl som inom vetenskapens och
talekonstens områden hafva besökt och fortfara att
besöka oss. Nästan hvem som helst bland oss
talar med förtrolighet om Galli-Curci,
Schumann-Heink, Ysaye, Nordica, Alice Nielson, Holmquist,
Fremstad, Claussen, Brvan, Nordenskiöld och
hela länga raden af stjärnor af första klassen pä
konstens och forskningens firmament. Vara
Messiasfester äro kända jorden rundt. Tidningar
i Winnipeg, San Francisco, Galveston, Chicago,
Philadelphia, New York, Boston och Stockholm
ha haft långa beskrifningar om det underliga
samhället pa Kansas’ slätter. Vi hafva ju också
reda härpå och bemöda oss att vara något utaf
det man tror oss om.
Lindsborg har aldrig haft någon krog, men väl
rätt många supare. De bli dock färre och färre
med tiden. Ungdomen som växt upp här vet
knappt hur en krog ser ut. Kansasfolket har inte
förlorat på att det understödt statens
nykterhetslagar.
Traktens flesta innebyggare tillhöra kyrkorna.
Ett ytterst litet antal står utom församlingarna.
Den lutherska kyrkan har väl nära nog nio
tiondedelar af folket här pä trakten.
Dr Swensson klagade i sin sista pastoralrapport
öfver att ungdomen inte fick sig för att bilda hem,
och orsaker för samma anmärkningar emot oss
torde inte helt hafva undanröjts ännu. De
familjer som finnas äro i regeln små, och det ser icke
mycket hoppfullt ut för samhällets tillökning.
Hellre är det fara för att förminskning sker.
Det stränga religiösa allvaret, som
kännetecknade grundläggarna, utmärker inte samhället nu
till samma grad som då. Hellre gifver sig en
motsats tillkänna. Man kifvas inte nu om
andliga spörsmål, men så kanske att det har kommit
likgiltighet i stället. Man lefver i fred med
hvarandra kanske därför att ingendera parten sätter
synnerligt värde på Kristi förtjänst. Herren
hålle oss vakande och nyktra!
I Bethaniakyrkans torn spelas ännu
julpsalmerna som för länge sedan i den tidiga
julmorgonen. I många hem glittra ännu de gamla kära
julljusen, men i åtskilliga hem börjar man att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
