Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Församlingshistorik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDSBORG
i3 7
inte bry sig om den gamla seden, och hellre än
att besvära sig med att besöka julottan ligger man
och sofver. De gamla säga, att det är stor
skillnad pa förr och nu i detta som i flera andra
stycken, dä det angår den hemtrefliga svenska seden.
På landsbygden talar ungdomen det svenska
språket ledigt ännu, men så snart vi komma till
ett litet stadssamhälle, blir det annorlunda. Där
har ungdomen inte ännu lärt sig det engelska
kyrkospråket och nära nog glömt det svenska.
Spräköfvergångsperioden kommer långt snarare
än många af oss hafva tänkt att den skulle göra.
Lindsborg är numera inte ett litet Sverige
därborta på slätten, det är en del af den stora
amerikanska nationen, och det släkte, som nu har fatt
i regeringstömmarna eller håller pä att fä fatt i
dem, räknar Amerika som sitt fosterland. Visst
hatar det ingalunda sina fäders land, men
hemlandet är för dem det stora, fria Amerika.
DEN GAMLA PIETISMEN.
Med vördnad taga vi hattarna af för den gamla
pietismens män och kvinnor. Då de anlände till
denna trakt, var den öde och tom. Äfven
bufflarna, soni betat här, hade utödts. Bara
hvit-nande skrof spridda utöfver slätten antydde hvad
som varit. Indianerna själfva hade dragit sina
färde. Gräset stod högt öfver både häst och
ryttare mångenstädes, men på andra ställen åter var
det inte längre än det är nu. 1 alla fall, säg hvad
du vill, det är den gamla pietismens män som
byggt upp detta samhälle och som lämnat åt sina
efterkommande, dä de nu snart som en man stigit
ned i sina grafvar, denna paradistrakt, som ä
såväl det materiellas som det andligas område söker
sin like i detta land och i hela världen.
De togo lifvet på allvar, dessa människor. Pa
knä började de byggandet af sina jordkojor, på
knä började och slutade de sina dagar, ja, pä knä
tillkämpade de sig visshet i alla sina
förehafvanden. De kallade pastor innan ännu
församlingsorganisationen hunnit fullbordas. Deras enkla
kyrka var färdig innan ännu hemmen fått hvarken
tak eller golf ordentligt. Hvad säger Herren?
var för dem af den allra största vikt. Visserligen
var det inte lätt för dem att blifva ense om hvad
som var Guds vilja, och lang tid tog det ibland
Lindaborg, 1".
innan en eller annan fråga blef tydlig och klar,
men man fick arbeta och bedja, bida och forska,
till dess ljus uppgick, skulle man än nödgas att
förlora sömn och säden drösa ut pä åkern. "Den
gamla tiden är mig kär, den gamla karolinska
tiden", säger en känd författare, och litet hvar
ma vi väl säga, att vi älska nybyggarna och se
med beundran och vördnad till den gamla goda
tiden och dess allvarliga pietet. Det är den som
gjort Lindsborg världsberyktadt. Månne vi i
vår rikedom duga till att underhälla det de upp-
byggde i sin fattigdom, som först bröto bygd å
dessa ökenmarker? Då plöjde man med sitt nva
testamente i fickan och läste det medan kamparna
rastade. På disken i boden låg bibeln och medan
man tillhandlade sig det lilla man behöfde kanske
man letade upp ett kärvordet bibelspråk för att
delgöra sin gode vän af samma fröjd som man
själf njöt. Till kyrkan gick man man ur buse och
då man kom hem blef det fråga om att pröfva
hvarandra för att fa klart för alla husets
medlemmar hvad som utgjorde predikans grundtankar.
Det var då skillnad pä den som var troende
och den som var ett världens barn. Församlingen
betydde någonting för vårt folk på den tiden.
Visserligen tyckte man om att vara dubror med
pastorn, men man älskade binom lika mycket för
det och innerligare förhål a.ide än det som rädde
på den tiden emellan pa;.to.n och hans
församlingsmedlemmar kanske icke gärna kan tänkas.
Visserligen fick han lof alt hålla sig hemmastadd
i skriften och vara förtrogen med
människohjärtats illfundighet, annars stod han sig klent pä så
väl predikstol som i det dagliga lifvet. Med nå-
l’A SMOKY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>