Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskheten i Lindsborg. Af professor G. A. Peterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
LINDS BORG
väldiga barrskogar äro vida stämningsfullare än
söderns palmlundar. Dess klara strömmar och
väldiga forsar sakna i tjusningskraft sin like.
Alpernas och Himalayas snötäckta toppar glittra
icke härligare i solljuset än Sveriges snökrönta
fjäll. Sommaren är sval och skön och vintern
icke bistrare än i vissa delar af vårt eget land.
Sveriges tegar bära rikare skördar än vara, dess
malmlager äro de rikaste i världen, och dess
vattenfall äro, om de omsattes i elektrisk kraft,
mänga och stora nog att drifva all världens
maskinerier, belysa bela jorden och tjäna som
fortskaffningsmedel öfver land och haf.
Sveriges rike är det äldsta nu bestående i hela
Europa, och det har aldrig varit underkastadt
främmande folks herravälde, liksom det ock
genom sin aflägsenhet från det mera centrala
Europa i ovanlig grad hållit sin samhällsutveckling
fri från främmande tillsatser. I de dagar, då
Europa låg bundet i slafveriets kedjor, voro
Sveriges innebyggare fria, regerade af lagar dem de
själfva stiftat.
Redan i den grå forntiden stod nordbon högt
öfver andra folkstammar. Hans gudar voro icke
sedeslösa sällar, som antikens, utan sinnebilder af
naturkrafternas storslagna majestät. Fruktad var
vikingen för sin styrka och sitt mod, men hans
löftesord var osvikligt, och ingången vänskap
gällde för lifvet.
"För lyckan krypande vi slåss om brödet,
han upprätt stod och brottades med ödet."
Hvem kan rätt uppskatta Gustaf II Adolfs och
hans kämpars seger på Liitzens bloddränkta fält?
Hvar finns ett folk som tydligare uttalat sin
hängifvenhet för hem och härd än det svenska folket
under bondetågets dagar? Hvilket land är bättre
kändt och högre aktadt inom vetenskapens värld
än Sverige, till hvilket alla världens forskare
blicka upp för att få erkännande och belöning?
Intet lands allmänna folkbildning står högre än
Sveriges. I intet annat land är medellifslängden
högre än där. Hem- och samhällslifvet är
trefligt och gästvänlighet är ännu utmärkande för
svearnas och götarnas folk. Ingen kan vackrare
besjunga det svenska folkets varma
fosterlandskärlek än skalden uti den härliga sången:
Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts af brand,
och dåd blef saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Blif vår strid, vår ro,
du land, där vara barn en gång få bo
och våra fäder sofva under kyrkohällen.
Vi tillhöra Amerika. Här har vår vagga stått.
I dess jord skola vi hvila efter slutadt arbete.
Näst vart eget fädernesland är dock våra fäders
ärorika hemland, det gamla kära och hederliga
Sverige, i våra hjärtan och tankar. För att rätt
lära känna oss själfva böra vi bemöda oss om att
bli förtrogna med det land och med det folk, från
hvilket vi räkna vår härkomst. Vi behöfva lära
känna vårt folks svagheter likaväl som dess goda
egenskaper, på det att vi såsom sant bildade
människor må kunna akta oss för de öfverdriften som
stå i vägen för såväl den enskildes som ett folks
verkliga framgång.
Svensk-amerikanen har redan sin historia, och
ärorik är äfven den. Den är dock endast
femtioårig, dä fäderneslandets är tusenårig. Vi hafva
icke förlorat vårt svenska folklynne därför att vi
som folkstam öfverflyttats till detta land. Vart
stamträds öden under svunna sekler är det af vikt
för oss att lära känna. Intresset för vårt folk,
dess kynne, historia, språk och kultur får aldrig
svalna ibland oss, om vi vilja oss själfva väl.
Törhända komma vi som folkstam att försvinna
i den sammansmältning af olika folk, som
försiggår i detta land, men om så en gång sker, så vilja
vi ändock beflita oss om att med vårt nva hemland
införlifva sa mycket som möjligt af sann svenskhet
i kristendom och kultur.
Talet om allsvensk samling är nog icke bara
en Lundströms eller en ultra-svenskvurmares
dröm, utan är pa god väg att förverkligas. Redan
har moder Svea öppnat stora famnen mot de
bort-flvttade barnen, och om än här och där någon
förnämt och föraktligt knycker på nacken, då man
därhemma talar om de bortfarna, så är det tio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
