Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår synods förhållande till den öfriga lutherska kyrkan här i landet. Af dr G. A. Brandelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR SYNODS FÖRHÅLLANDE TILL DEN ÖFRIGA
LUTHERSKA KYRKAN HÄR J LANDET
AF DR G. A. BRAXDKLLE
A hösten 184g ankom pastor Lars
Paul Esbjörn fran Sverige i s\ fte att
bland svenskarna i Amerika predika
det frälsande evangeliet och i afseende
på det andliga sta dem till tjänst sa mycket som
möjligt. År 1850 lyckades vårt lands folkräknare
ej leta upp fler än 3,55g personer, hvilka voro
födda i Sverige. Af dessa bodde 1,123 1 Illinois
och 753 i staten New York. Det måste nog
erkännas, att, i trots af allt tal om försumlighet a
den svenska kyrkans sida, den svenska
lutherdomen introducerades bland det nittonde
århundradets immigranter rätt tidigt och det innan antalet
immigranter var sa stort, att det allestädes
svämmade öfver såsom vattnet i en stark och strid
flod. Under omständigheterna kan man kanske
inte heller precis tycka, att antalet svenskar var
sa stort, att det kräfde mer än en man för dem
som bodde i Illinois, i synnerhet om de bott något
sa när på samma trakt. Men det var just detta,
som de inte gjorde. De spridde sig åt alla håll,
och fördenskull blef den förste svenske lutherske
pastorns arbete i Amerika i medio af det nittonde
arhundradet ganska ansträngande.
Härtill kom ock, att han var nykommen och
alldeles obekant med alla förhållanden i den nya
världen. Inte heller kände han till en fristående
verksamhet lik den, som allestädes bedrefs här i
landet. Folket var dessutom lika okunnigt som
han själf, och de flesta voro väl fattiga arbetare,
som i det stora bela ej hade någonting annat att
lita sig till än sina armar. Att han under sådana
förhållanden skulle känna behof af stöd och
ledning, det ligger i öppen dag. Sådana saknades
ej heller, som voro färdiga att inställa sig med
löfte 0111 undsättning både pa det ena och det
andra området. Redan nagra dagar efter pastor
Esbjörns ankomst till Andover finna vi honom
inlämna ansökan till The American Home
Mission Society, en förening, som stod under
kongre-gationalisternas ledning, om att blifva upptagen
i dess gemenskap och att blifva tillerkänd ett
understöd af tre hundra dollars för första året.
Han förnekade visserligen ej sin lutherdom, ty
han skulle äga full frihet att predika den
evangelisk-lutherska lärans innehall, men inte kan det
förnekas, att ban i hade ett och annat nödgades
ställa sig mer eller mindre i öfverensstämmelse
med detta reformerta missionssällskaps fordringar
och åsikter.
Det dröjde likväl inte länge förrän han
upplöste sin förbindelse med detta missionssällskap.
Egentligen kan det inte sägas, att han stod i dess
tjänst stort mer än ett år. Tv år 1851, i
september månad, var han med om att organisera Norra
Illinois-synoden, en luthersk synod tillhörande
General-synoden. Det länder honom till heder,
att sa snart han träffade på några lutheraner,
äfven om de voro af annan nationalitet, var han
strax färdig att göra gemensam sak med dem i
mer eller mindre mån. Organisationsmötet hölls
i Cedarville, Stevenson county, Illinois, den 18
september 1851. Pastor Esbjörn var väl den ende
svenske lutherske präst som var närvarande, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
